Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klosterrovvisorna. Av Axel Ahlström - I. Benediktavisan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 Axel Ahlström
buller och bang, är hjältinnan helt passiv. Något motstånd gör hon
åtminstone icke. Hon lever så i ett lyckligt samliv med sin man.
Dialogen mellan makarna vid mannens dödsbädd, som icke på något
sätt för handlingen framåt, tjänar blott till att belysa hennes
oegennyttiga karaktär och att ge förklaringen till att hon återvände till
Sverige för att vinna försoning med Birger Jarl. Vid sitt besök
hos jarlen uppträder hon ej som den ödmjuka supplikanten utan
snarare ganska nackstyv, såsom den där kräver sin rätt, och hon
dristar sig t. o. m. att inför den mäktige ovännen till mannens
släkt i mycket djärva ordalag betyga sin trohet mot makens minne.
Jarlens hastiga omstämning förefaller ock rätt omotiverad, och man
undgår knappt en känsla av, att den historiska sanningen här till
hjältinnans förmån i någon mån blivit vad man numera kallar
»friserad». Det är icke osannolikt, att detsamma gäller även om
skildringen av förloppet vid själva bortrövandet.
Efter allt att döma är visan en i stort sett verklighetstrogen,
men dock i vissa fall skönfärgad skildring av klosterrovet och vad
därpå följde, i lätt genomskådat syfte att framställa Benedikta och
hennes handlingssätt i så gynnsam dager som möjligt. Vern kunde
ha större intresse av en sådan dikts tillkomst än B. själv? Även
Ek har, fastän från annan utgångspunkt, kommit till det resultatet,
att dikten kommit till på hennes tillskyndelse (D. S. F. s. 139,
Studier s. 153). Om detta nu kan betraktas som säkert, är det
ganska lätt att fastslå tiden för diktens tillkomst. Det är klart,
att B. på 1260- och 1270-talen icke hade någon anledning att röra
upp dessa gamla historier. Nästan ännu mindre orsak därtill
förelåg år 1255, den av Ek antagna tidpunkten för diktens tillblivelse.
B. hade då i några år varit gift med en rik och högättad man och
var säkerligen väl skyddad mot förtalets giftpilar. Annorlunda låg
saken till, då hon, efter återkomsten från Norge, år 1249 eller 1250,
som en ung och icke alldeles otröstlig änka hade tankar på att
åter träda i brudstol. Då var det otvivelaktigt en angelägenhet av
kapital vikt för henne att giva en så mild färg som möjligt åt den
lilla eskapad, för vilken de klaffares tungor, säkerligen icke utan
skäl, beskyllde henne. Dikten var sannolikt aldrig avsedd för den
stora allmänheten. Den var skriven särskilt med hänsyn till hennes
påtänkte gemål, Svantepolk Knutsson, sonson till konung Valdemar
Seier av Danmark, och dennes släkt. Därav förklaras både, att
den aldrig fick någon utbredning i Sverige och att den, sannolikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
