Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klosterrovvisorna. Av Axel Ahlström - II. Elinvisan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 Axel Ahlström
Han vill dock icke fullt erkänna detta. Den moderna forskningen,
säger han (Stud. s. 135), har i allmänhet böjt sig för Schücks
auktoritet. »Tunberg röjer dock en viss tvekan mellan Schücks och
min ståndpunkt. . . och detsamma gör Pipping». De båda var och
en på sitt område framstående vetenskapsmännen måtte nog ha
blivit inte så litet förvånade, då de funnit sig placerade som
folkviseexperter i jämnbredd med Schück o. a. I sak är påståendet
fullständigt oriktigt, varom vern som helst kan övertyga sig genom
att slå upp de citerade ställena, Tunberg, Äldre medeltiden s. 393
och R. Pipping, Kommentar till Erikskrönikan s. 362.
Den kritik, som senare kommit Eks arbeten till del, har icke
heller varit ägnad att stödja hans omdöme om Elinvisan. Prof.
Blanck och prof. C. Weibull ha i sina förut omnämnda arbeten
framställt mycket grava anmärkningar mot behandlingen av denna
visa. K. Liestøl, som väl f. n. är Norges förnämste på detta område,
har i sin recension av Eks arbeten (F. o. F. 1932 s. 83) yttrat sig
i ämnet på ett mycket försiktigt sätt, som åtminstone icke tyder
på något direkt gillande. Sedan han förklarat, att han icke är i
stånd att med någon sakkunskap uttala sig om åtskilligt, som Ek
är inne på, säger han »fra ein visegranskar-synstad ser det ut som
om Ek må ha rett i at desse brudrovsvisone faktiskt må vera dikta
i 13:de hdr.» Endast O. W—n synes, i en kort anmälan på 3A
sida (H. T. 1931 s. 484), vilja biträda Eks mening.
Jag anser, att ohållbarheten av Eks åsikt om Elinvisan
härmed är till fullo ådagalagd. Det torde därföre vara onödigt att
gå närmare in på hans egendomliga teori, att denna visa, med dess
hela attiralj av klosterfolk och ridd ar s venner, marmorpalats och
silkesbäddar, silkessärk och skarlakansskinn, skulle vara präglad av
vikingatidens livsuppfattning, under det att den enkla
Benedikta-visan vore en sann exponent för riddartidens ideal.
Tyvärr har jag allt för länge måst uppehålla mig vid Eks
framställning, till stor del därför att han själv är så intensivt
övertygad om dess ofelbarhet och framlägger sina åsikter såsom
vetenskapens sista och definitiva ord.1
1 När prof. Ek i sina Studier och tidigare folkvisearbeten framträder med
anspråk på att inom detta område gälla som absolut auktoritet, har detta ju icke
så mycket att betyda, då han där ensam har att stå till svars för sina ord. Men
då han i Nordisk Kultur, ett verk, som enligt hans egen uppgift (Prof. Blanck
som folkvisef. s. 48) »får anses representativt för den moderna nordiska
folkviseforskningen», utan minsta reservation framlägger de resultat, till vilka han anser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
