Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Robert Pearse Gillies, Foreign Quarterly Review och den svenska litteraturen. Av Hedvig af Petersens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. P. Gillies, Foreign Quarterly Review och den sv. litteraturen 61
i månader landet runt, sökande en för dessa syften kongenial
bostad. Härunder gjorde han ett morgonbesök hos Goethe, vars
enkla boning överraskade honom, drack te hos Tieck och
sammanträffade med »Hofrath Müllner». Dennes Schuld hade han översatt
och publicerat 1819. Redan då var han förmedlare på ett i
England hittills okänt område, det tyska ödesdramat.1
Hösten 1821 anlände sällskapet till Frankfurt am Main, där
bostaden blev funnen och Gillies på allvar kunde börja sina studier.
Genom att ytterligare kvalificera sig för förmedlarkallet hoppades
han kunna skaffa sig och de sina en någorlunda bärgning.
Under förhandenvarande osedvanligt gynnsamma förhållanden
var detta inte någon alltför djärv spekulation. Sedan han kommit
sig i ordning i Frankfurt, fann han i grammatikern Dr. Karl
Ferdinand Becker en utmärkt lärare i tyska. Men han hade också andra
»auxiliaries and collaborators». Bland dem var »Captain Äkenthal»,
en svensk. I sina minnen omtalar han honom på några sidor, som
ha intresse också i samband med den episod, som avslutar
berättelsen. »Äkenthal» var, skriver han, »a native of Upsala, had held
the rank of captain in the Swedish army, and now lived frugally
and contendedly at Frankfort on some infinitesmal pension, assisted
by his gains as a teacher of the French language, in which capacity
he was employed by some of the wealthy merchants. But for
instruction in the language of his own country, until my appearance,
I suppose he never had a single applicant. To this good and
unassuming man it was, therefore, a pleasant surprise to be informed
that I had already translated some works from the Danish of
Oehlenschlæger and Ingeman, and that I wished earnestly to
cultivate an acquaintance also with the literature of Sweden. Eagerly
he insisted how much more interesting and varied it was than that
of Denmark, and how much more complete and euphonious was the
language. So we resolved to commence our studies directly, only
felt on both sides sorely puzzled for want of books enough to read.
In the repositories of Mr. Vaarentrap, an antiquarian bookseller, I
soon found a Grammar and Dictionary, but my worthy instructor
had only a few old numbers of the »Phosphoros» and other
periodical works, emanating from Stockholm, and I could not find more
than two odd volumes of poetry and prose by Leopold, a once
1 Th. Zeiger, Beitrage zur Geschichte der deutsch-englischen
Literaturbeziehungen. Studien vergleichenden Literaturgeschichte. Band I, s. 250.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
