Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Robert Pearse Gillies, Foreign Quarterly Review och den svenska litteraturen. Av Hedvig af Petersens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 Hedvig af Petersens
om någon liten mystifikation från Ekendahls sida. Denne kan mycket
väl ha befunnits lämplig upptaga arbetet efter Eühs och det finns
också skäl, varför han inte skulle ha velat stå för författarskapet
till broschyren med dess omdömen om närliggende händelser och
personer. Ävenledes hade han före sin avflyttning från Sverige
givit ut ett par översättningar från Goethe och Johannes v. Müller.
Ekendahl var nära lierad med de stridande romantikerna både
i Uppsala och Stockholm, och ehuru hans huvudintressen knappast
varit de estetiska, utan snarare historia och statskunskap, har han
betraktats som bundsförvant.
Han föreslår sig själv, 1810, till en fast avlönad plats i
Phosphoros. Men när Palmblad omtalar detta för Elgström som gjort
samma propos sker det utan någon kommentar över Ekendahls
förmätenhet, blott att Elgström står »oss närmare» ifall en sådan
befattning överhuvud taget kunnat ifrågakomma.1 Det var emellertid
på Palmblads och Atterboms förslag2 som Hammarsköld genomdrev
att Leonard Eääf — i brev 12A 18123 och under allra artigaste
former bjöd honom ett hem hos sig. Rääf hade då nyss flyttat
till Thomestorp och ensamheten i Östergötland; Palmblad för sin
del ansåg att vid närmare bekantskap »skulle Rääf icke mindre
bli Ekendahls gäldenär än tvärtom. Denne senare är en god och
ganska älskvärd karaktär.»
I brevet omtalar Rääf Ekendahl som en av Hammarskölds bästa
vänner, »och som, om jag icke bedrar mig, har bott hos dig». Han
motiverar sitt för Ekendahls ögon formulerade anbud med att det
var »hufvudsakligast och då jag med skäl misströstar om att sjelf
kunna göra något för vår litteratur, för att åt den bevara någon
af våra yngres hela förmåga, som jag önskade att någon af dem
ville, med uppoffrande af alla planer, åtminstone för en tid, flytta
till mig och där ostörd och utan andra omsorger egna sig åt sitt
yrke».4 Härav framgår att Ekendahl dock bland sina jämnåriga
åtnjöt ett visst anseende, att man hade förhoppningar om honom.
E. dröjde emellertid att begagna sig av Rääfs vänliga anbud.
En annan av hans vänner, Askelöf, gör härom det karakteriserande
uttalandet: »Ekendahl lefver ännu som tänkte han dröja i evighet.
1 Gudmund Funck, Bref rörande Nya Skolans Historia. Upsala 1886, s. 101.
2 A. a., s. 322.
3 Ahnfelt, Rääf a. a., s. 322.
4 A. a., s. 380.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
