Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stagneliusproblem. Av Olle Holmberg - 1. Prologen till Cydippe - 2. Bacchanterna och Kalmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 Olle Holmberg
Om det naiva behag som sålunda beskrives i prologen och i
pjäsen har Stagnelius upptäckt att det är syndigt. Han vill
tydligen ta vara på sitt drama ända, kanske publicera det, har i varje
fall velat så sommaren 1820, men anser sig böra gardera sig bakom
det något sofistiska resonemanget att han gör det därför att den
kristne skall lara känna sin huvudfiende: kärleken till kvinnan.
Vi ha i dikten Förundras icke om poeten skrifver ett
innehållsrikt parti av Stagnelius’ dialog med sig själv i en stund då både
den fromma extasen och den hypokondriska ruelsen ha lättat på
sitt grepp och han har försökt, men inte helt lyckats, finna något
försonande i vad han förut har skrivit och älskat.
2. BACCHANTERNA OCH KALMAR.
I dikten Förundras icke om poeten skrifver visar sig myten om
Orfeus och Eurydice aktuell för Stagnelius; namnet Eurydice
nämnes. I Bacchanterna eller Fanatismen tas Orfeusmyten upp, dock
icke med huvudvikten lagd vid Eurydiceepisoden, utan vid den till
tragiskt slut förande motsättning i vilken Orfeus skulle ha råkat
till Dionysoskultens anhängare. En otvetydigare förbindelse äga
dikten och dramat därigenom att båda vittna om en viss
tveksamhet i valet mellan vad som enklast kan kallas världslighet och
andlighet, en tveksamhet som dock i båda fallen bestämt avgöres till
andlighetens förmån.
Bacchanterna ha alltid ansetts vara skrivna under Stagnelius’
vistelse i Kalmar senare hälften av 1821 och förra hälften av 1822.
Endast »inre» skäl tala för denna datering, men dessa äro starka.
Man skulle kunna tänka sig — ehuru den tanken ju inte är
nödvändig — att Stagnelius i anledning av den åren 1819—1821
utgivna nya och omarbetade upplagan av Creuzers Symbolik und
Mythologie der alten Völker har kommit att läsa eller omläsa detta
verk och därav blivit intresserad för Orfeusmyten, som i tredje
bandet, från början av år 1821, utförligt behandlas, särskilt den
episod som Stagnelius har tagit upp. Det finns inte mycket av
hans vetande i ämnet som inte skulle kunna vara hämtat från
Creuzer.
Daterar man alltså Bacchanterna till vintersäsongen 1821—22,
skulle den i Stagnelius’ produktion komma närmast efter
Martyrerna. Motiven i de båda pjäserna likna varandra. Martyrerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
