Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stagneliusproblem. Av Olle Holmberg - 2. Bacchanterna och Kalmar - 3. Stagnelius' sjukdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stagneliusproblem 167
dien, som är en ren bikt. Det finnes ingen person, som tolkar
Stagnelii subjektiva känsloläge. Och likväl är verket i sin helhet
ingenting annat än en projektion av hans innersta».
3, STAGNELIUS’ SJUKDOM.1
De olika vittnesbörden om Stagnelius’ hälsotillstånd finnas
utan större undantag samlade i Bööks Stagneliusmonografi och
ytterligare i Cederblads uppsats Romantikern Stagnelius i Samlaren
1925. Det är dock för resonemangets skull nödvändigt att här ånyo
i korthet citera de viktigaste.
Om Stagnelius’ uppväxtår berättar Wimmerstedt, som ju inte
är någon egentlig primärkälla, men åtminstone måste höras
»upplysningsvis», att han under dem var »sällan utsatt för annan ohälsa
än dem hvarje pojke genom oförsiktighet ådrager sig». Från
exercisåret 1814 är enligt Böök antecknat i nationens album att han
från början deltog i vapenövningarna, »men blef sedermera
derifrån befriad för sin svaga hälsas skull». Nästa uppgift finns i
faderns brev till Eosenstein 1819: sonen lider av »blodfullhet och
hämoroider».2 (Diagnosen blodfullhet får säkerligen sättas i
samband med Emil Keys uppgift i sina Minnen att Stagnelius hade en
rödbrusig hy.) Därefter kommer Hammarskölds brev till Molbech
våren 1822: »En af mina bekanta, en ung skald vid namn
Stagnelius, har blifvit galen». Slutligen Maria Magdalena församlings
dödboks angivande av dödsorsaken: »slag»; detta enligt Böök.
Efter skaldens död skriver fadern tre brev, 1823 och 1824 till
Hammarsköld, 1828 till Sondén, där han talar om sonens
»enslighet», hans »hypochondriska stunder», »det lugn som han här aldrig
kunnat vinna», »hans olyckliga melancholi», förorsakad, enligt det
ena brevet »helt och hållet» av en »felaktig inre organisation»,
enligt det andra »förnämligast» av en »felaktig organisation och
någon annan orsak som nu bör vara onämnd». Böök anser att det
sista uttrycket syftar på dryckenskap; det är en möjlig tolkning,
ehuru naturligtvis inte den enda möjliga. — Detta är allt som
fadern har att säga.
En källa som får betraktas som åtminstone jämförelsevis
välunderrättad, och underrättad tydligen även från annat håll än fa-
1 Antecknaren har haft förmånen av samtal med flera medicinska
vetenskapsmän rörande detta ämne, men är själv ansvarig för de framställda hypoteserna.
2 Kungl. Bibliotekets Handlingar 39, sid. 18. Stockholm 1921.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
