Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödings svar på Levertins angrepp. Av Olof Gjerdman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frödings svar på Levertins angrepp 193
»Döm, Normandie, och döm, Provence,
döm, Frankrike, hans skuld,
den mans, som stai la gaye science
och sålde den för guld!
Döm, Frankrike, den man, som spillt
sin sång på lögn för lön,
döm, sköna Frankrike, ej milt
Guilbert du Mont de Meune!
Hans sång var stolt i yngre år,
ej krympt och vingestäckt,
hans ungdom växte vild som vår,
hans glädjetrots var käckt.
Men fegt till hovets kvalm han smög
från sångens fria Iag
och sålde sig för guld och ljög
sig till ett riddarslag.
Nu sjunger han i silkedräkt
vid sil versmy ekat bord,
hans kind är gul, hans blick är släckt,
hans sång är tomma ord.
Hans sång är smicker blott och prål,
hans sång är platt och dum,
hans skrud är fin, hans själ har hål,
hans rygg är böjd i krum.
Han är en man, som salt sin själ,
ett tomt förtorkat skäl,
ett stoft i guldfodral, en träl
i flöjel och sindal.
Han är en man, som har förspillt
sig själv på lögn för lön,
döm, Frankrike, döm icke milt
Guilbert du Mont de Meune!»
Denna dikt behandlas av Olle Holmberg i Frödings mystik,
Stockholm 1921, sid. 113 ff. Enligt hans mening kan man inte gärna
missta sig på att dikten har en adress. Arne Munthe, som har
ägnat några sidor åt Förrädarn i sin skrift Frödings sociala
diktning, Uppsala 1929, sid. 85 ff., menar dock att det här som i så
13 — 3337. Samlaren 1933.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
