Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödings svar på Levertins angrepp. Av Olof Gjerdman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 Olof Gjerdman
många andra fall kan ha behövts blott någon obetydlig- aktuell
episod eller någon notis i pressen för att ge Fröding incitamentet
att dikta.1 Holmbergs antagande att Förrädarn har en adressat
förefaller dock rimligast, och Munthe förnekar inte heller
möjligheten härav. Holmberg har emellertid icke nöjt sig med att
förmoda en adressat. Han har också sökt få fått på denne och trott
sig finna honom i Snoilsky. Dikten skall ha en tidspolitisk
anspelning och närmast vara framkallad av Snoilskys utnämning till
riksbibliotekarie genom Oscar II:s personliga ingripande extra ordinem,
en utnämning som på sin tid upprörde Sveriges vänster. Den i
dikten nidade är enligt Holmberg en adlig sångare: Snoilsky var
adelsman och skald. Diktens sjätte strof ger enligt Holmberg »ett
exakt sammandrag» av Snoilskys Inledningssång:
Jag bringar druvor, jag bringar rosor,
Jag skänker i av mitt unga. vin;
På alla stigar, på alla kosor
Jag slår den ljudande tamburin.
»Biblioteksskandalen» — så kallar Fröding Snoilskys utnämning i
ett brev av den 17 sept. 1891 — inträffade i oktober 1890 men
1 Ett ganska kuriöst hithörande exempel lämnar, skulle jag tro, den i
Gral-stänk 1898 ingående dikten Friheten. För en del år sedan kom jag av en händelse
att bläddra i en gammal väggalmanacka för år 1908 och fann då under måndagen
den 9 november följande citat ur Törneros’ Brev-och dagboksanteckningar: »Själen
blifver snart en vekling, om den, utan tankekraftens gymnastiska ansträngningar
endast hvilar på fantasiens ejderdunsbädd. Hela lifvet blifver derigenom en
smygande nervfeber.» Orden ledde mina tankar omedelbart till första strofen av
Frödings nyssnämnda dikt:
Ej blir viljan frigjord av att färdas
mjukt på dynor, ej att fritt i lastens
famntag låta sig en levnad lång,
fri blir viljan först, när den fått härdas
från en veklings ragling till gymnastens]
genom självtvång fria hjältesprång.
Det förefaller mig icke troligt att Fröding formulerat denna strof så som han gjort
alldeles oberoende av Törneros, och sannolikare är att han fått incitamentet till
dikten från ett Tör neroscitat på en väggalmanacka — väggalmanackornas
författar-citat bruka vara desamma många år i följd — än från Törneros i Brev- och
dagboksanteckningar. För en djupare föreståelse av dikten torde det dock vara
nödvändigt antaga att Fröding vid tiden för dess tillkomst känt den lust att »härda
sig mot sig själv» som Ida Bäckmann nämner och ger exempel på i sin bok
Fröding, Göteborg 1913, sid. 121 ff. Det är i en redogörelse för Frödings
hälsotillstånd i april och juni 1898 som hon berör detta, men ingenting synes tala emot
att han kan ha haft denna idé tidigare, ehuru den då tog sig mindre drastiska
eller livsfarliga uttryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
