Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödings svar på Levertins angrepp. Av Olof Gjerdman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 Olof Gjerdman
väns avfall — ty som ett sådant hade han dock allt skäl att taga
det — denne väns, som stått vid hans sida hela årtiondet igenom
och i vilken han ägt ett så utmärkt stod — liksom att han artigt
och kallblodigt skulle se just den litteratur förföljas, för vilken han
själv var den kanske mest typiske representanten.» Mellan skälen
till den Frödingska förrädarns och till Levertins avfall finnes nära
likhet. »Förrädarn» svek sin fria konst och gick vid första
nådeblick från Karl av Valois. Levertin erhöll strax efter publiceringen
av Pepitas bröllop Carl David af Wirséns recension av Pepita
jamte Gustaf af Geijerstams visitkort, som undertecknats av bägge
bröderna af Geijerstam och deras fruar, och på vilket Gustaf af
Geijerstam citerat Anna-Maria Lenngrens ord »Men vid bifallet av
svinet» etc. Att Levertin både uppfattat Wirséns recension som
ett beröm och ’rätt uppfattat’ meningen med kortet från Geijerstam
framgår av dessa rader i ett brev från honom till Tor Hedberg av
den 2 maj 1890: »Vad jag kan rå för C. D. W:s beröm är mig
ofattligt —att jag inte skrivit Pepita för att erhålla det, det borde
han [G. af Geijerstam] veta.» Att Levertins ’avfall’ var Fröding
bekant och också av honom uppfattades som ett avfall är
otvivelaktigt, ehuru jag icke kunnat få någon direkt upplysning härom i
litteraturen. Vilken inställning han vid tiden för Förrädarns
publicering i Karldstads-Tidningen själv hade till Svenska akademien ha
vi nyss sett. Jag erinrar om ett par av hans där anförda yttranden
i artikeln »Ostentativt uppträdande mot Svenska akademien». Han
tävlade, säger han, för att om möjligt vinna ett pris och därmed
också något litet stödjande anseende. Han tävlade icke med
gott samvete, ty »det tycktes mig likna ett slags förräderi». Han
»förnedrade sig» förgäves och blev ännu mer antiakademisk. När
han sedan fick en belöning ville han icke ha någon belöning —
»vad skulle för övrigt mina antiakademiska vänner säga om denna
underkastelse?» Observera uttrycken »underkastelse», »förnedra sig»,
»ett slags förräderi» och tanken på ’partikamraterna’! Det kan
också förtjäna nämnas att Anna-Maria Lenngrens dikt Björndansen
med raden om bifallet från svinet sysselsatt Frödings tankar på ett
’misstänkt’ sätt. I ett av sina brev gör han nämligen bruk av
Björndansen, närmare bestämt i ett brev till systern Cecilia av den
25 dec. 1891, samma brev där han efter vad det tycks för första
gången skriftligt nämner något om kontroversen med Levertin. I
det brevet skriver han: »Man måste vara lat och ensam för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
