Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödings svar på Levertins angrepp. Av Olof Gjerdman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frödings svar på Levertins angrepp 205
kunna dikta. Ibland tycker jag att jag har riktigt goda melodier
och stämningar, som jag gerna ville ha fram, men så har jag alltid
något att skrifva i tidningen och känner samvetskval, om jag inte
arbetar för den. Denna dubbelhet är icke förmånlig hvarken för
mina blifvande dikter eller för mina kåserier, hvilka jag icke kan
göra con amore när min stämning är på annat håll. De bli derför
också platta och klumpiga. Emellertid vinner jag ära äfven för
dem — liksom björnen för sin dans, du vet hos fru Lenngren.»
Det kan ju vara en tillfällighet att Fröding i samma brev omnämner
Levertins försmädligheter och hänvisar till Björndansen, men det
skulle kunna betyda att han hört talas om det Geijerstamska
visitkortet och att det är detta som lockat honom att på sig själv
till-lämpa strofen:
Under smädelsen och grinet
Björnen modet än behöll;
Men, vid bifallet av Svinet,
Hvem kan undra om det föll.
Om Fröding, som antagligt är, avsett någon viss person från
hans egen tid med Karl av Valois, så frågar man sig vern han kan
ha avsett. Man kunde ju komma att tänka på Verner von
Heidenstam, med vilken Levertin blivit vän 1890 och som otvivelaktigt
åtminstone påskyndat dennes ’avfall’. Mot Heidenstam talar
emellertid bl. a. å ena sidan Frödings beundran för denne, å andra sidan
det förhållandet att Heidenstams position vid denna tid
knappast ännu var sådan att han kan anses riktigt lämpad att spela
kung i den Frödingska dikten. Troligare förefaller mig Carl David
af Wirsén som modell för Karl av Valois. Wirsén var icke konung
men en konungs like — i Svenska akademien, hörde till »dem, som
ha makt» för att begagna Frödings ord i dikten Täkt. Det kan
påpekas att Fröding, när han 1891 recenserade Levertins Legender
och visor, enligt sina ord i det nyssnämnda brevet till systern, hade
för att vara opåverkad med flit undvikit att läsa några recensioner
av andra. Det sista uttalande av Wirsén om Levertin som Fröding
kände till bör därför ha varit ’den första nådeblicken’, den delvis
berömmande recensionen av Pepitas bröllop. Den Frödingska strofen
om ’förrädarn’ och hovets andra hjon som gå och vända kapporna
för vinden från en tron kan tas som en elak anspelning påföljande
ord i denna Wirséns recension: »Boken är en protest mot natura-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
