Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödings svar på Levertins angrepp. Av Olof Gjerdman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 Olof Gjerdman
lismen i poesi och konst, och om än protesten kan sägas komma
något sent nu, sedan redan den allmänna meningen börjat kasta
om och en berättigad reaktion mot naturalismen segrat, kan detta
ju ej hindra, att författarne, låt vara att protesten kunde
framkommit för fem, sex år sedan och då skulle hafva visat mod och
själfständighet, i nu omtalade sak hafva ganska rätt» (se C. D. af
Wirsén, Kritiker, Stockholm 1901, sid. 245).
Stroferna om Karl av Yalois och de kapp vändande hjonen vid
hovet har Fröding, som förut framhållits, i den slutgiltiga versionen
utbytt mot:
Men fegt till hovets kvalm han smög
från sångens fria Iag
och sålde sig för guld och ljög
sig till ett riddarslag.
Holmberg har tydligen tänkt sig att Fröding med uttrycken ’sålde
sig för guld’ och ljög sig till ett riddarslag’ om förrädarn har
åsyftat Snoilskys utnämning till överbibliotekare, och att han med
dessa ord velat som sin och andras mening uttala att Snoilsky på
icke tillbörliga vägar skaffade sig sin inkomstbringande
ämbetsbe-fattning. Man får emellertid av strofen snarast det intrycket att
riddarslaget i första hand skall betyda erkännande som skald. Men
det riddarslaget hade Snoilsky fått långt tidigare, och nytt eller
större erkännande som diktare vann han såvitt jag vet icke från
något håll vare sig genom sin utnämning eller genom några dikter
strax före, vid eller strax efter denna. Däremot kan Wirséns beröm
av Pepitas bröllop tas som ett riddarslag i den mening jag avser,
och Levertins ’avfall’ från hans tidigare position uppfattades
givetvis av hans forna ’partikamrater’ snarast som en feg handling gjord
för att vinna erkännande och därmed ära och guld av ’fint folk’.
Som ett bevis på detta och kanske också som en antydan om att
’det unga Sveriges’ åsikt delades även av andra har man att
betrakta en karikatyrteckning, »Resan till Ithaka», som Heidenstam,
troligen endast för att roa vid någon kamrattillställning, gjorde år
1894 och som kom att offentliggöras i Strix’ julnummer 1897 där
det under teckningen står: »En gammal teckning af Verner von
Heidenstam, hittad i en byrålåda af en af hans vänner».1
1 Från samma år (1894) är en annan karikatyrteckning av Heidenstam, en
skämtteckning över Axel LundegÅbd, offentliggjord troligen av Heidenstam
själv i Söndagsnisses julnummer 1894 där den kallas »Framtidsbild på den svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
