Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödings svar på Levertins angrepp. Av Olof Gjerdman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frödings svar på Levertins angrepp 209
Jag såg permissionerna
smidda med gull
och log mot galonerna
— lull!
Jag drömde mig skäras
i träsnitt och äras
för titlars och penningars skulL
Jag såg vid den glindrande
framtidens bryn
en stjärna, en tindrande
syn,
och skön att betrakta
hon nalkades sakta
och föll till mitt hjärta ur skyn.
David Sprengel som i sin bok Oscar Levertin redogör för den
Heidenstamska teckningens innehåll, avslutar (sid. 122 f.) denna
sin redogörelse med-följande ord vilkas berättigande inte här skall
diskuteras: »Med vännens rätt till en stilla drift har Heidenstam
här gycklat med Oscar Levertins dragning till en löjlig, dubiös,
kvasiaristokratisk, i själva verket dock på sin höjd demi-mondän,
kvarts-litterär och kvartsfinansiell svenskhet; och den lilla udden
är nog riktad på den rätta punkten — den svaga punkten.»
Såsom varande ett vänskämt tog väl Levertin Heidenstams
illustration till Ithaka på samma sätt som han upptog det vänskämt
varom Hjalmar Söderberg talar i »Hjärtats oro»: »Och hedersgästen
myste och log — litet trött och litet vemodigt.» Samma år som
Levertin fick se sitt ’förräderi’ mot ’Det unga Sverige’ i bild belyst
av Heidenstam utkom Frödings Nya dikter med Förrädarn. Om han
— vilket jag tror han måste ha gjort — kände sig vara den diktens
adressat, så frågar man sig ifall han »myste och log — litet trött
och litet vemodigt» också när han läste den.
Den Frödingska nidvisans ord (i tredje strofen), att förrädarns
sång var stolt i yngre år men nu är krympt och vingestäckt uppfattar
jag så att Fröding menat, att i och med att en sångare sjunger
med tanke på att vinna erkännande, varigenom han lämnar ’sångens
fria Iag’, måste hans sång bli krympt och vingestäckt, ty han
sjunger då icke längre ärligt och fritt ur hjärtat. Som förut nämnts
anser Holmberg att Förrädarns tredje strof ger ett exakt
sammandrag av Snoilskys Inledningssång. Det kan möjligen sägas om den
14 — 3337. Samlaren 1933.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
