Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödings svar på Levertins angrepp. Av Olof Gjerdman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 Olof Gjerdman
strofen sådan den är i Förrädarn med raden: »hans ungdom växte
vild som vår» men icke om samma strof i En nidvisa där
motsvarande rad lyder: »hans sorg var stark och sann som vår». Om
man sätter in den raden tycks mig likheten med Inledningssången
bli skäligen ringa. Frödings kännedom om Levertins författarskap
före Legender och visor var enligt hans egen uppgift obetydlig. I
ett brev till Hellberg den 20 maj 1891 säger han: »Levertin
deremot har jag icke tagit ringaste intryck af — jag känner honom
icke annat än af hans förträffliga bok om teatern på G. IILs tid
och några poem i Svea, som jag likväl icke sett förrän jag skrifvit
mina». Och i Efterskörd (Bergs Frödingsupplaga, del IX sid. 262 f.)
heter det på tal om hans förhållande till Levertin: »Senare läste
jag några hans essayer eller avhandlingar, fann dem såväl vittna
om ingående kunskap och insikt som säker stilistisk
genomarbetning — synnerligen förnäma skrifter, vilka jag i allo erkände såsom
förstarangsverk i sin art. Ännu något senare, just som jag lade
hand vid min första diktsamlings fullbordande, fann jag i kalendrar
dikter av Levertin, vilka gjorde ett visst intryck på mig.» Denna
Frödings ringa kännedom om Levertin och hans föregående
författarskap kan till en del förklara den allmänna hållningen i hans
karakteristik av Levertins tidigare sång i Förrädarns tredje strof.
Införandet av Karl av Yalois och hovet har naturligtvis också satt
hans fabuleringslust i rörelse och kommit honom att brodera, men
mest torde en annan sak ha påverkat honom vid karakteristiken av
såväl förrädarns tidigare som senare sång.
Den allmänna förutsättningen för Förrädarn är, som Munthe
framhåller, anf. arb. sid. 86, Frödings syn på diktarkallet vid denna
tid. Munthe skriver härom: »Det är hans förakt för bagatell- och
salongspoesien, hans nästan till överdrift stegrade misstänksamhet mot
allt officiellt och akademiskt, som kommer honom att slunga ut den
förintande domen över den, som salt la gaye science för guld, som
svikit sitt fria diktarkall för att bli en lismande och smickrande
hovskald.» Denna hans åsikt om diktandet kommer kanske med starkaste
personliga accent fram när han uttalar sig om sitt mellanhavande
med Levertin. Man får en känsla av att han helst skulle vilja göra
alldeles ner både innehållet och formen i dennes dikter
överhuvudtaget. Starkare än i recensionen av Legender och visor framträder
detta i det ungefär en månad senare skrivna brevet till systern
Cecilia Fröding. Där heter det efter några utläggningar om Göthe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
