Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tegnérs dikt Svanen och Fjelltrasten. Av Hedvig Herrlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEGNERS DIKT
SVANEN OCH FJELLTRASTEN.1
AY
HEDVIG HERRLIN.
På en ättehög vid Belten
Nordens Fjelltrast satt en gång.
Öfver skogarna och fälten
klingade hans vilda sång.
Gungande på vikens vågor,
kom en Svan från sydlig sjö.
Präktigt emot Solens lågor
glänste hennes vingars snö.
Hvilka färger! hvilka toner!
Hvilken röst så ren, så klar!
som dem endast Söderns zoner,
Endast Phoebi fogel har.
»Arme! hur du sjunger illa!
Under dina tallars tak
huru länge vill du drilla
utan regel, konst och smak?
Hvad är Snillet utan Smaken?
Styrkan utan allt behag?
Lär dig sjunga, det är saken,
efter Noter. Så gör jag.» —
»Sångmöns gåfvor äro skilda
sade Trasten, litet stött.
Söderns toner äro milda,
mina — dem har Norden födt.
Andra stjernor hos oss flamma,
andra känslor och begär.
Kan väl Sången bli den samma
när dess ämne ombytt är?
Är ej Konsten verldens spegel,
Tidens, folkens Hjeltedikt?
Har väl Smaken annan regel
än den han af Snillet tiggt?
Var fördragsam, sköna Syster.
Hvar och en har fått sin del.
Rå min sång dig syns och dyster;
är då din förutan fel?
Låt oss all slags skönhet älska.
Låt det Nordiska också
ha sitt värde, fast det Velska
kanske högre skattas må.
Mät ej himlen på den trånga
falska scalan af ditt vett.
Konstens former äro många,
fast dess väsende är ett.» —
Sade, och på djerfva vingar
lyfte sig mot Odens sal.
Och den vilda Sången klingar
åter öfver berg och dal.
1 Denna uppsats föredrogs på litt.-hist, seminariet i Lund höstterminen 1932.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
