Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tegnérs dikt Svanen och Fjelltrasten. Av Hedvig Herrlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tegnérs dikt Svanen och Fjelltrasten 81
I ett brev av den 30 maj 1812 sände Tegnér sex dikter,
däribland Svanen och Fjelltrasten, till Jakob Adlerbeth. De skulle
utgöra bidrag till det snart utkommande tredje häftet av Iduna.
Tegnér hade emellertid i sitt brev tillagt: »’Svanen och Trasten’,
ett blott Plaisanteri, och som dessutom kunde synas litet polemiskt,
torde vara bäst att utesluta.» Dikten upplästes vid en av Götiska
förbundets stämmor, men trycktes först i det elfte och sista häftet
av Iduna, som utkom 1845.
Svanen och Fjelltrasten har varit föremål för flera mycket olika
tolkningsförsök. I första (1897) och tredje (1929) upplagan av Schück
och Warburgs Illustrerad svensk litteraturhistoria finnes intet uttalande
om vern dikten åsyftar. I andra upplagan (1913) däremot säger
Warburg, att dikten »har en i någon mån polemisk udd mot den
tyska och tysk-svenska nyromantikens beprisande av sydromansk
dikt.» Böök betonar i Esaias Tegnér (1917), att Svanen och
Fjelltrasten är ett ganska försiktigt uttryck för den hänförelse för
nordisk poesi, som den nyvalde göten Tegnér hyste eller borde hysa.
Enligt Böök avser Tegnér med svanen »icke blott den klassiska
dikten utan också den franska klassicismen med sin ofördragsamhet
och sitt regeltvång.» Samma år som Bööks Tegnérbok utkom också
Wrangels Rämeii och Tegnérminnet (1917). Svanen och Fjelltrasten
betecknas här som ett åskådliggörande av motsatsen »mellan den
gamla och den nya riktningen», och det påpekas i en not, att två
versrader direkt hänföra sig till Leopolds estetiska teori: »Smaken
är snillets regel». I Tegnérs poem lyda dessa rader så:
Har väl Smaken annan regel
än den han af Snillet tiggt?
I samma not tillägger Wrangel: »Leopold hade i Sv.
akademien varit motståndare till belöningen af Svea».
Den förste, som gör en utförligare analys av dikten och
närmare motiverar sin ståndpunkt, är Bernhard Risberg i en uppsats
om Oehlenschlæger s inverkan på Tegnérs diktning, tryckt i Nordisk
tidskrift 1929 (häfte 5). Risbergs tankegång är följande: Tegnér,
den nyblivne göten, vill med Svanen och Fjelltrasten försvara sin
egen mer nordiskt kraftiga och i viss mån regellösa sång »såsom
likaberättigad med Oehlenschlægers vekare dikt på konstfulla
sydländska versmått»––––––»just därför att Oehlenschlægers dikt
6 — 34194. Samlaren 1934.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
