Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En förbisedd Geijerrecension. Av Harald Elovson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väckelserörelser, genomgående fientligt mot läsarna och påkallade gång på
gång myndigheternas ingripande mot »oväsendet». Genom
kommissioner och visitationer, kungörelser och varningar försökte också
de världsliga och kyrkliga myndigheterna återställa lugnet. Dessa
försök blevo dock utan egentlig framgång.[1] Det var därför helt
naturligt, att Frans Michael Franzén, sedan han 1831 utnämnts till
biskop i Härnösand, snart skulle rikta sin uppmärksamhet mot
läseriet i stiftet. När han under sitt första besök i den norrländska
stiftsstaden sommaren 1832 utfärdade sitt den 24 juli dagtecknade
herdabrev, hade han ägnat det helt åt »det mellan Lärare och
Åhörare här och der i Stiftet yppade missförstånd».[2]
Man har ofta framhållit, att Franzén med åren blev tämligen
ortodox. Så har t. ex. hans inträde som vice preses i
Stockholmskonsistoriet 1826 betecknats som en avgjord förstärkning av det
ortodoxa draget i huvudstadens kyrkliga liv.[3] Det kan därför vara
av intresse att konstatera, att Franzén i sitt herdabrev visar sig
inte vara utan sympatier för de religiösa rörelserna bland folket,
åtminstone så länge de inte taga sig alltför störande former. »Hvad
detta Stift beträffar», skriver han efter att ha erinrat om de
religiösa oroligheterna i de södra stiften, »så har det hos alla vänner
af en sann Christendom varit ämne både till glädje och bekymmer,
att förnimma de här redan för längre tid sedan sporda tecknen till
en andelig väckelse, hvars olika verkningar på särskilta orter och
tider bevisat sig i ett stilla, laglydigt, ärligt, nyktert, anständigt, i
alla afseenden oförvitligt, med ett ord, Christligt uppförande, på
andra åter medfört oordningar och förvillelser af den mest
betänkliga beskaffenhet.» »Sådana pläga väl sällan uteblifva», fortsätter
han, »när någon ting mer än vanligt för Guds rike skall uträttas;
ty då resa sig äfven ur mörkrets rike dess andar till mer än vanlig
verksamhet. Men så mycket mer åligger det oss väktare på Sions
murar, att vara uppmärksamma på fienden, som skapar sig till en
ljusens Engel, för att i sjelfva helgedomen lägga sina försåt, af
sjelfva Guds ord knyta sina snaror.» Den nye stiftschefen drager
inte i betänkande att påminna sina underordnade ämbetsbröder om,
att dessa i den allmänna meningen inte framstodo utan skuld till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
