Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. En undersökning och några slutsatser. III. Av Erik Neuman - Engelbrektskrönikans tillkomsttid och författare än en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 Erik Neuman
varit vanligt att i rådets kansli anställa tyskar. Jag har i min
avhandling1 lämnat ett starkt skäl för tysken Fredeberns anställning
som svenska rådets skrivare, vilken anställning annars kan förefalla
underlig nog. Jag har påpekat, att det första av de 20 av mig
anförda Fredebernsdiplomen är skrivet på lågtyska och ingår
som led i de strävanden, som i september 1434 av riksrådet
(säkerligen på biskop Thomas’ initiativ) gjordes att förvärva bundsförvanter
bland de andliga riddarordnarna och hansestäderna. Man behövde
alltså vid denna tidpunkt av praktiska skäl en skrivare som helt
behärskade lågtyskan, och här kom Fredebern väl till pass. Fler
av honom vid denna tid utskrivna lågtyska brev finnas f. ö., såsom
jag tack vare fotostatkopior, tagna i utländska arkiv, nu kan
konstatera. Så 1. det i Hanserecesse I, n:o 391 anförda Söderköping
1434 3/io, utfärdat av biskop Knut i Linköping, Nils Erengislason
och Bo Stensson2, jamte 2. n:o 389, dess bilaga, ett utförligt brev
från svenska rådet till högmästaren, Stockholm 1434 12A>; 3. Liv-,
Est- und Curländisches Urkundenbuch, 8, n:o 931, Uppsala 1435 9/e,
svenska riksrådet till staden Reval; 4. Styffe, Bidrag 2, s. 281,
Kalmar 1438 15A, svenska rådet till staden Reval 5. Liv-, Est- und
Curländisches Urkundenbuch, 9, n:o 482, Stockholm 1439 81/7, från
Karl Knutsson, marsk och rikets föreståndare, till staden Reval.3
Om det redan är ytterst osannolikt, att det jämte Fredebern
funnits ännu en rådssekreterare av tysk nationalitet, och än
osannolikare, att frälsemannen4 Fredebern skulle ha tjänstgjort som
renskrivare åt denne, tillkommer ytterligare en omständighet, som
synes mig absolut avgörande.
Om en medeltida handskrift är original eller avskrift, är i de
flesta fall ej svårt att avgöra. Är den avskrift, finnas fel,
beroende på felläsning av det svårlästa eller feltolkning av det
svårförståeliga förlägget. Ju fler avskrivningar, dess fler avskriftsfel!
Förra delen av den i Cod. Holm. D 6 föreliggande
Engelbrektskrönikan utgör, såsom jag förut uppvisat5, en omarbetning av den
ursprungliga krönikan. Denna omarbetning har att döma av den
i sitt ursprungliga skick ännu förefintliga senare delen tillgått så,
1 A. a. s. 173 f.
2 Tryckt i Styffe, Bidrag 2, s. 261 f.
3 N:o 1, n:o 2 och n:o 4 finnas i Preussisches Staatsarchiv i Königsberg,
n:o 3 och n:o 5 i Stadtarchiv i Reval.
4 Kumlien a. a. s. 87.
5 Samlaren 1931, s. 124 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
