Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. En undersökning och några slutsatser. III. Av Erik Neuman - Olika avfattningstider för parti 2 och parti 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 Erik Neuman
äro visserligen mer smäckra än i facs. 2, beroende på att vid
skrivningen av diplomet använts en spetsigare penna, men f. ö. äro
typerna i fråga om själva utförandet så lika varandra som möjligt.
Även hand 5 i Cod. Holm. D 6 har jag återfunnit i diplom i
Riksarkivet. Det är för det första det pergamentsbrev Vadstena
1440 V9, vari »Jach karl knutssø^ Marsk och Rikesins forst[andare]»
stadfäster »alla the b reff och godhz ther mwa foreldhr« herre karl
aff tofftha och haws sisther ffrv cràtin och miin Modher» skänkt
till Vadstena kloster »ffor wthaw Thorö och alla andhm godz ssow?
Sten1 och min Modher . . . wndan togho . . . Theslik^ tagher jach
och wndhaw the querna ther fornämnåe Sten och min Modher
panth sath haff do her Otthe peccaü7s barnom».
Liksom hos hand 4 är det också här ett par majuskler (C, _E),
som äro nog karakteristiska, för att man redan med deras tillhjälp
skall kunna konstatera identiteten mellan hand 5 och utskrivaren
av det just anförda diplomet.
Om man jämför C i facs. 5, r. 10, 11 och r. 5 nedifr. Calmarna»
med C i facs. 6, r. 6 Clostherno, r. 4 nedifr. Closther, observerar
man omedelbart likheten i utförandet, särskilt det lilla bihanget t. v.
om huvudstapeln. Detsamma gäller, om man jämför E i facs. 4,
r. 3 Erich med motsvarande typ i facs. 6, r. 7 Ewikt och r. 1
nedifr. Egidij. Den karakteristiska bistapeln användes f. Ö. av
hand 5 ej blott vid C och E utan även vid D (facs. 6, r. 1 nedifr.
Datum), O (r. 6 nedifr. Otthe) och T (r. 8 Thorö, r. 6 nedifr. Thy)2
Av minusklerna är det särskilt g, som på grund av sitt
karakteristiska utförande är användbart vid en jämförelse mellan
skriftproven. I diplomet, som är rikare på variationstyper3 än här
avbildade sidor ur Cod. Holm. D 6, förekommer i början en #-typ,
vars huvudstapel upptill är tillökad, så att den skjuter ett stycke
ovanför öglan (facs. 6, r. 2 herliga, r. 6 gudhi, birgitto m. fl.). Denna
typ avlöses emellertid i diplomets slut av den för skrivaren
karakteristiska. Denna, som saknar huvudstapelns över öglan
uppskjutande del, kännetecknas av det sätt, varpå g sammanskrives med
följande bokstav.
Det gängse sättet på denna tid är det, som användes av t. ex.
hand 41, att nämligen först utföra huvudstapeln och sedan, då man
1 D. v. s. Sten Turesson Bielke, Karl Knutssons styvfader.
2 Den saknas däremot i samtliga majuskeltyper hos hand 4.
3 Jämför vad som ovan sagts om diplomet av hand 4.
4 F. ö. av samtliga händer i Cod. Holm. D 6 med undantag för hand 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
