Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. En undersökning och några slutsatser. III. Av Erik Neuman - Fredeberns uppdragsgivare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 Erik Neuman
men däremot ej om honom själv, vittnar kraftigt emot att han skulle
ha inspirerat Engelbrektskrönikan.1
Kumlien yttrar i samband med framdragandet av de ställen i
krönikan, där Karl Knutsson nämnes, bl. a. följande: »Krönikans
skildring av förhandlingarna i Sigtuna på våren 1435 mellan Hans
Kröpelin, en tysk ordensriddare och svenskarna (v. 1624 ff.) är
förvånande utförlig förmodligen därför, att Karl Knutsson verksamt
medverkade vid den då överenskomna förlikningsplanens
genomförande. Sigtunaförhandlingarna resulterade direkt i Halmstadsmötet.
Även på detta och vid förberedelserna därtill spelade Karl
Knutsson bevisligen en roli; krönikören skildrar också tämligen utförligt
överläggningarna i Köpenhamn före mötet, liksom han mycket
ingående refererar Halmstadsbeslutet».2
Den av Kumliens läsare, som ej slår upp krönikan och själv läser
v. 1624 ff., får givetvis det intrycket, att den vidlyftigt uppehåller
sig vid Karls insatser på de båda mötena och vid överläggningarna
i Köpenhamn. Ingenting kan i själva verket vara felaktigare. Karl
Knutsson ej ens nämnes i samband med förhandlingarna i
Sigtuna, Köpenhamn eller Halmstad. Det enda tillfälle, där
hans namn förekommer, är i v. 1661: 1, där krönikan upplyser om
att Hans Kröpelin och den tyske ordensriddaren till lejdemän, d. v. s.
eskort, på resan genom. Sverige valde Karl Knutsson och Udd
Ulvsson. Detta behöver ej ens betyda, att Karl varit närvarande på
Sigtunamötet, ej heller att han medföljt ända till Köpenhamn. Båda
delarna äro blott — visserligen mycket rimliga — antaganden av
Kumlien. Vad Halmstadsmötet angår, skulle vi ej veta om Karl
Knutssons därvaro, om ej mötesöverenskommelsen, där han
fungerat som vittne, bevarats.4
Krönikans tystnad om Karl i samband med förhandlingarna i
Sigtuna, Köpenhamn och Halmstad talar — i händelse han där
spelat den roli, Kumlien antagit — direkt mot författarens hypotes.
Denna stödjes ej heller av övriga av författaren5 anförda avsnitt,
där marsken omnämnes, t. ex. Stockholms erövring (v. 2026 ff.) och
rikshövitsmansvalet (v. 2269 ff.). Den till en viss grad Karl
Knutssonsvänliga men dock sanningsenliga framställningen för-
1 Märk, att samtliga ovan anförda gynnsamma omdömen senare uteslutits
(säkerligen av 1452—53 års redaktör).
2 A. a. s. 287 ff. 8 A. a, s. 34.
4 Tryckt i Rydbekg, Sveriges traktater III, n:r 469. 5 A. a. s. 287 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
