Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. En undersökning och några slutsatser. III. Av Erik Neuman - Fredeberns uppdragsgivare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde 191
kanske skulle vilja se i Engelbrektskrönikans v. 1148 f.1 är föga
bärande. V. 1144 ff. lyda:
Först tha greep han biscop knwt
och wille honom draga til almogen wt
biscop Sigge aff skara
han monde samuledis fara
biscop thomas aff strängness
han war j nödhum och til thess
at han monde the andra j2 alla fa.
Att Engelbrekt med handgripliga medel tvungit biskoparna att
uppsäga konung Erik tro och lydnad, torde ha varit allmänt bekant
på denna tid. Om Fredebern i sin konkreta skildring utelämnat
Thomas’ namn, hade det säkerligen föga gagnat. Saken var för
väl känd, och det enda som vunnits kanske varit, att folk dragit
på munnen åt det gagnlösa försöket att undandölja fakta. Å andra
sidan kunde ju Fredebern knappast på ett hänsynsfullare sätt skildra
sin höge uppdragsgivares dilemma. Under det han om de bägge
övriga biskoparna klart utsäger, att Engelbrekt bar hand på dem,
säger han om Thomas blott, att »han var i nöd, till dess
Engelbrekt månde de andra alla få» (på sin sida?).
2. Om det är en prelat, söm inspirerat krönikan, är Thomas
av politiska skäl den, som man närmast måste gissa på. Även
om han från början betraktat den svenska folkresningen som en
farlig »ignem malicie et destruccionis»3, måste härvidlag en
förändring ha inträtt, om icke förr så i och med mötet med
Engelbrekt i Vadstena i augusti 1434, ty att den man, som diktat
Frihetsvisan, inför Engelbrekt måste ha besjälats av något av den
vördnad, man känner inför ett Guds underbara redskap, är visst
och sant. Så länge Engelbrekts kamp var en kamp till försvar för
den hotade svenska rättsordningen och ej en kamp för utträde ur
unionen, kunde Thomas f. ö. med gott samvete deltaga däri. Att
han på sitt sätt gjorde det, framgår därav, att han från Vadstena
begav sig direkt till Stockholm och där tillsammans med biskop
Knut, lagmannen Nils Gustavsson4 och andra rådsherrar utfärdade
1 Jfr Hist. Tidskr, f. Finland 1919, s. 103, not 1.
2 j överstruket.
3 Säkert är det ej. Biskop Thomas var diplomat, och brevet skrevs på
Vordingborg, troligen ej utan inflytande från konung Erik (se ovan s. 173 f.).
4 Engelbrekts förste kände anhängare bland rådsherrarna (BK 2, v. 885 ff).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
