Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. En undersökning och några slutsatser. III. Av Erik Neuman - Fredeberns uppdragsgivare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 Erik Neuman
brev till det horska riksrådet, högmästaren och de preussiska
städerna, hansestäderna samt livländske mästaren och Riga, Reval,
Dorpat, Pernow och Ösel, samtliga skrivna i förra hälften av
september för att rättfärdiga den svenska folkresningen och vinna
bundsförvanter åt densamma mot konungen.1 Det var naturligtvis
värdefullt för Engelbrekt att härvidlag få bistånd av en i
utrikespolitiken så kunnig och i diplomatiska värv så förfaren man som
biskop Thomas. Att denne i hög grad haft hans förtroende, därom
vittnar det brev, han den 10 september skrev till »Biscop Thornes i
Strängnes och alla the Riddare och Suena som i Vpland byggia
och boo».2 Han berättar, vilka framgångar befrielsehärarna vunnit,
och vilka personer han förlänat de olika slotten, nämner de
företag, som äro under utförande, och omtalar, hurusom hans
sändebud återvänt från konung Erik, som själv förberedde ett anfall
landvägen men samtidigt sände en flotta (till Stockholm). Han
manar adressaterna till försvar mot denna och lovar att själv skydda
landet i söder.3 Med brevet följde också en öppen skrivelse till
Upplands bönder och köpstadsmän, vari de i kraftiga ordalag
manas att vara de rikets råd, som voro i Stockholm »höroghe och
lydoghe». Att han adresserat brevet till biskop Thomas och ej till
lagmannen i Uppland, Nils Gustavsson, tycks visa, att Thomas i
särskild grad vunnit hans förtroende.
3. De ovan (s. 148 ff.) nämnda litterära hjälpmedel, som
Fredebern begagnat sig av, när han skrivit sin krönika, nämligen
Eufemia-visorna, Erikskrönikan, Alexanderssagan och Danska rimkrönikan,
göra sannolikt, att han haft en boksynt och litterärt intresserad
uppdragsgivare, som själv ställt böckerna till hans förfogande. Bland
den tidens klerker — en klerk måste uppdragsgivaren ha varit4 —
känna vi förutom Thomas ingen, som haft större litterära intressen.
F. ö. bör framhållas, att det efter all sannolikhet varit just
Thomas, på vars initiativ Fredebern anställts som rikets skrivare.
När rådet i september 1434 i och för den politiska korrespondensen
med de andliga riddarordnarna och hansestäderna behövde en
skrivare, som fullständigt behärskade lågtyskan5, kom väpnaren Frede-
1 Tryckta i Diplom. Norveg. V, s. 459 ff.; Hanserecesse 1431—76, I, s. 304 ff.;
jfr Samlaren 1931, s. 166 och ovan s. 116.
2 Handlingar rörande Skandinaviens historia, 8, s. 3 f.
8 »taghen I til wara til watn Jag will taga til wara medh gudz hielp och
S:t Erich til landet til Öresundh» (a. a. s. 4).
4 Se ovan s. 185 ff. 5 Se ovan s. 116.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
