Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. En undersökning och några slutsatser. III. Av Erik Neuman - Sanningsvärdet hos Engelbrektskrönikan och de båda partierna av Karlskrönikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 Erik Neuman
anhållan. Att rådets handlingssätt betecknar ett politiskt (låt vara
tillfälligt) nederlag för marsken, har med all rätt betonats av E.
Lönnroth1, medan K. Kumlien däremot hävdar, att »Karlskrönikans
rätt summariska skildring» skulle antyda, »att marsken lyckats
åstadkomma en kompromiss av något slag, en överenskommelse,
varigenom den avsatte mot avgivande av vissa löften tilläts att
faktiskt kvarstanna vid makten».2 Med denna för Kumliens arbete
typiska kompromiss kommer man dock ej från det faktum, att Karl
Knutsson i Arboga 1438 formellt entledigades från
rikshövitsmans-skapet, och att således krönikans framställning är direkt stridande
mot sanningen. Då diplomet ännu i dag är bevarat, har
författaren till parti 2 (= hand 4), som efter Fredeberns avresa till
Finland tjänstgjorde i marskens kansli3, givetvis haft tillfälle att se
det, varför hans foam ställning på denna punkt torde kunna
betecknas som ett medvetet falsarium, avsett att låta marskens karriär
framstå som en utan obehagliga avbrott ständigt stigande kurva.
Ett annat avsnitt av parti 2, som med en till visshet
gränsande sannolikhet kan antagas vara en ren förfalskning, är det,
som karakteriserar Erik Pukes beteende under hans sista mellanhavande
med marsken, sedan hans trupper slagit tillbaka dennes krigshär i
Hälla skog i ö. Västmanland. Medan marsken, den besegrade,
framställes som en manlig och oförskräckt herre, som vid själva
förlikningen till sin motståndare riktar barska uppmaningar att ej mer
vara otrogen och lögnaktig (v. 4249 ff.), tecknas Puke, segraren,
närmast som en avstraffad skolpojke, som på förebråelserna
skuldmedvetet svarar: »thz sJcal ey ske / o iv ens kap slcal iach aldrigh moth
ider tee» (v. 4256 f. u.). Höjdpunkten i karakteristiken av Puke
når författaren, när han efter att ha berättat, hur denne två gånger
svikit sitt löfte att föra bondehären till marsken, och hur marsken
med anledning därav hotat honom med orden:
tu ridh åther til the bönder j geen
och segh them frilegha tesse lwndh
jach ridher til them j tesse sama stundh (v. 4223 f. u.)
fortsätter:
tha blegnadhe erich som eth bäst
jach venther han togh tha rädass fast
1 Skandia 1981, s. 45.
2 Karl Knutssons politiska verksamhet 1434—1448, s. 115.
8 Se ovan. s. 134 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
