Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. En undersökning och några slutsatser. III. Av Erik Neuman - Författaren till parti 3 av Karlskrönikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde 211
likt, att här i äldre tid funnits trakter, som i större utsträckning,
än nu är fallet, haft dels klara uppsvenska former, dels även
utpräglade mellansvenska och götiska. Den hos händerna 6 och 8
påvisade övergången ö > å (ø) framför r + hons. {först, störte, etc.)
förekommer i Västmanland åtminstone så långt västerut som i Linde
och Näsby.1 Formen sätte ’satte’, den form, som återfinnes hos
hand 8 och i rimmen, är normalform i Västmanland [satte blott i
några socknar på gränsen mot Närke).2 Formen tvika, som för första
gången i rim uppträder i E.K 2, härrör troligen från författaren
till parti 3.8 Formen tvi- för tve- är i Västmanland belagd så långt
västerut som i Linde, Skinnskatteberg4 och Ramsberg.5
Förlängning av kort vokal framför stQ (ej blott bibehållande av lång vokal)
förekommer även i v. Västmanland. Själv har jag upptecknat viste
’visste’ från Ljusnarsberg, i licentiat T. Ericssons anteckningar från
Kungsör återfinnes tvist ’tvist’, och Leffler7 anför från olika socknar
i Bergslagen sist, tvist, vist med lång vokal framför -st.
Strax sydväst om Linde (se ovan) ligger Nora, en av de få
socknar i Västmanland, som uppvisar övergången a > å framför nd även
i inljud, t. ex. bann, hann. Just i socknarna åt Närkeshållet
uppträda också talrikare exempel på övergångarna I > e och y > ö än
i andra trakter av Västmanland. Det är således ej omöjligt, att
händerna 6 och 8 i RK 2 härstammat från v. Västmanland. Ett
språkligt stod för denna hypotes utgör ett av parti 3:s rim, som
jag först nyligen uppmärksammat. Det förekommer i v. 9193 f.:
sa war thera mening oc wele stält
at konung cristiern skulle fat riket ait.
Söderwall har säkerligen med rätta tolkat stält som ’ställd’ och
översatt det med beskaffad, förhållande sig. Möjligt är, att det i
för-fattarmanuskriptet stått stäld : ait, vilket rim sedan »snyggats upp»
av hand 6. I Västmanland förekommer enligt Vml. ordb. ställde
’ställde’ i Nora och Viker på gränsen mot Närke. Åtminstone i
äldre tider tycks a-formen i s. Västmanland ha uppträtt så östligt
som i Arboga. I Uppsala universitetsbiblioteks handskriftsfragment
V. 121 b8 av Tisbe, vars författare M. O. Asteropherus var född i
1 Neuman, ANF 40, s. 40. 2 Samlaren 1927, s. 126. 3 A. a., s. 135.
4 A. a., s. 134. 5 Leffler, i Sv. fornminnesföreningens tidskr. II, s. 38.
6 Så hos hand 6. 7 A. a., s. 39 f.
8 Anses på goda grunder av utgivaren stå originalet närmare än
huvudhandskriften. »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
