Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg och August Strindberg. Några beröringspunkter. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
Olle Holmberg
mellan de två styckena är stor. Både Eydberg och Strindberg
genomföra en distinktion mellan å ena sidan den evige, som är den
verklige guden, å andra sidan den fungerande världsbehärskaren,
som Eydberg kallar för tidsguden eller Herren, Strindberg kallar
för Gud eller Den Onda makten. Det är mot honom som hos
Rydberg Prometeus, hos Strindberg Lucifer gör uppror. Hos
Strindberg är Jesus Lucifers son, som fullföljer dennes verk. Hos
Rydberg kommer Messias som en sorts högre efterföljare av Prometeus.
Rydbergs dikt och Strindbergs skådespelsutkast likna således
varandra i hög grad, och att Strindberg själv har påpekat likheten
visar att han har velat ha sitt efterspel tolkat på samma sätt som
Prometeus och Ahasverus} Det är visserligen formellt så som Lamm
säger (a. a. 1: 171) att Strindberg har »låtit Gud bli den onda
makten och Lucifer den goda»; denne »Gud» är dock inte den
riktige Gud, ty honom kallar Strindberg för »Den Evige». »Den
Evige» har emellertid ingenting med världsstyrelsen att göra, ty
den sköts av den onde »Gud», liksom den hos Rydberg sköts
icke av »evighetens gud», utan av »tidsguden», Zeus. Strindbergs
tanke blir klarare och även hans överensstämmelse med Rydberg
tydligare i dikten Lokes smädelser, där Strindberg till »tidens gudar»
ropar följande ord om Loke:
Sina smädelser han sände,
störde Eder gudaro,
ty han trodde på den Ende,
ej på Er han kunde tro.
Över Era gravar ljudar
fridfullt som ifrån en vän:
här I vilen, Tidens Gudar;
Evighetens lever än !
Uttrycket »Tidens Gudar» är här en pluralform av dels »Gud» i
efterspelet till Mäster Olof, dels »tidsguden» i Prometeus och
Ahasverus; »Evighetens» gudar hos Stridberg motsvara på samma sätt
dels »Den Evige» i efterspelet, dels »»evighetens gud» i Prometeus
1 En sammanställning av Mäster Olof, skådespelet självt, och Prometeus och
Ahasverus gjordes av Geijerstam då han i Fyris den 10 januari 1883 recenserade
Rydbergs första diktsamling. Han förklarade däri: «Perlan i samlingen är dock
utan tvifvel ’Prometeus och Ahasverus’, af författaren blygsamt kallad ett utkast,
men som i själfva verket är den enda ansats till ett idédrama, den senare tiden
före Strindbergs Mäster ’Olof ägt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
