Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg och August Strindberg. Några beröringspunkter. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Olle Holmberg
Om så är, att de båda riktningarne förträffligt komplettera
hvarandra i en sund och flersidigt utvecklad literatur; om så är, att den
författare, som företrädesvis känner sig hemma i den »klassiska» stylen,
dock kan med fulla drag njuta af, och känna sig tacksam för hvad
»realisten» skapar godt, och realisten å sin sida kan uppskatta och
ha sin glädje af hvad den andra smakriktningen frambringar gediget
och sant, så — hvartill den bebådade och omtalade striden mellan
dem ?
Den som skrifver detta misstänker, att här råder en förvexling,
kanske icke utan afsigt framkallad, med afseende på de frågor, om
hvilka en strid här kan förekomma. Frågan, tror jag, gäller mer
problemen, ämnena, som upptagas till behandling, än stylen, hvari de
behandlas, samt mer den kritisk-sociala riktning, hvari frågorna
behandlas.
Bakom talet om strid mellan stylskolor, står striden mellan verld
s-åskådningar och praktiska syften.
Men skola dessa verldsåskådningar eller praktiska syften
karakteriseras, då uppstår en den vildaste begreppsförvirring, om man,
såsom hitintills skett, vill kalla det ena lägret idealistiskt, det andra
realistiskt, ty vare sig det gäller rikedom på idéer eller dragning till
det ideala, visar det sig då, att just det realistiska lägret är det
idealistiska, och det s. k. idealistiska lägret realistiskt åtminstone i den
mening, att det håller på det verkligt bestående och icke vill se detta
rubbadt af det idealistiska sträfvandet till ett bättre.
Vill man nödvändigt bibehålla benämningen idealistisk för detta
senare lägret, bör det rättvisligen endast ske med ett karakteriserande
tillägg till namnet. Man kunde kalla den till ex. bysantinsk idealism
(och jag skall längre ned söka karakterisera den, sedan jag förut
påpekat en tredje riktning, som äfven uppträdt mot vissa realister, och
som med bättre rätt förtjenar detta namn).
Två motståndare möt våra realister, hvilka motståndare äro väl
att skilja åt. (Rydbergssamlingen, Kungl. Bibl.)
Med realisten, som dock är, praktiskt sett, idealist, menar
Rydberg här Strindberg och hans meningsfränder; med den bysantinske
idealisten menar han sannolikt män av typen Wirsén. För egen
del vill han inte röra sig med problemställningen realism-idealism,
i varje fall inte försvära sig åt någondera termen, även om det
innersta syftet med hans ofullbordade uppsats naturligtvis är att
ta idealismen, den sanna, icke den »bysantinska» idealismen, i
försvar.
Uppsatsen visar oss i varje fall Rydberg beredd att räcka
realismen, räcka Strindberg handen. Strindberg själv lade emellertid
vissa hinder i vägen för denna avsikts förverkligande. I januari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
