Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg och August Strindberg. Några beröringspunkter. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
Olle Holmberg
3.
I tidningen Halland för den 9 juli 1875 ingick en artikel om
Radikalpressen oeh litteraturen, författad av signaturen Gungnir, alias
den unge Fredrik Vetterlund. Uppsatsen innehåller en synpunkt
som i förevarande sammanhang är av intresse. Det heter:
Eadikalpressens förhållande till Viktor Rydberg är högst
egendomligt. Ehuru den alltjemt prisar hans antipod, Strindberg, och ehuru
den lika ofta hånar Wirsén, som i likhet med Rydberg är idealist,
utsträcker den aldrig sitt hån mot »våra idealister» till den störste utaf
dem, till Viktor Rydberg. Hvarför tveka naturalisterna slå till der det
bäst behöfves? De våga icke! De känna, att ett direkt slag från
denne det ideellas väldige kämpe, utdeladt med hans förkrossande
öfverlägsenhet och logiska skärpa, i allmänhetens ögon skulle skada dem
afgjordt mera än Wirséns hela kritiska verksamhet, ja, skulle blifva
dagens händelse inom den literära verlden. Strindberg sjelf har icke
vågat. Derför tiga de, så länge Rydberg tiger. Man ser, så vidt jag
vet, icke deras tidningar sysselsätta sig med beskaffenheten af hans
poesi; nämnes han, prisa de honom för frisinthet utan att omtala den
oerhörda skilnaden i verldsåskådning mellan honom och dem.
Allmänheten bör ej veta om att en sådan finnes! (Urklipp i
Rydbergssamlingen, Kungl. Bibl.)
Iakttagelsen är utan tvivel riktig : nämligen att »radikalpressen»
och Strindberg — vad det nu berodde på; troligen icke rädsla, som
Vetterlund förmodar — icke angrepo Viktor Rydberg. Angreppen
mot Rydberg från »vänstra» sidan började inte förrän 1888, efter
det brantingska tryckfrihetsåtalet, och fingo inte ens då någon riktig
omfattning.1 Från Strindberg började de inte förrän långt senare.
ungdom hade han utan blygsel hjälpt sin vän Philipsson i Göteborg att redigera
en skabrös ungkarlskalender som hette Tjufpojken.
1 Kraftigast av dessa angrepp från vänster voro Bengt Lidforss’ bekanta, dock
föga kunniga Rydbergsartiklar i Arbetet 1901, nu tillgängliga i boken Vetenskap
och världsåskådning (Malmö 1917), där Lidforss bl. a. påstår att Rydberg för att
skandalisera materialisterna har själv hittat på (den i själva verket på hans tid
gängse) termen epifenomen och lagt den i deras mun såsom en (orimlig)
förklaring av medvetandets förhållande till kroppen. Av ett visst intresse och i
viss mån representativt för de radikala i Sverige av Lidforss’ generation är att
även han i sin ungdom varit Rydbergsbeundrare, men blivit besviken på Rydberg.
Ett brev från Edv. Lidforss till Rydberg den 23 nov. 1887 (Kungl. Bibl.) om denna
sak torde kunna sägas ha mer än kuriositetsintresse. L. skriver: »Du har gjort
oss föräldrar en stor tjänst, för hvilken vi alltid blifva Dig djupt och innerligt
tacksamma. Bland våra barn hafva vi en yngling på 19 år, ovanligt rikt begåfvad,
men nu stadd i denna jäsningsperiod, då man knapt vet, om han är mera röd
eller grön. Nu är det visserligen sant, att en senare generation ej kan stå kvar
på samma ståndpunkt som föräldrarna; men i denna tid af så många osunda och
delvis rent af vämjeliga rörelser bland ungdomen, kan Du lätt förstå hur bekymrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
