Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg och August Strindberg. Några beröringspunkter. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
Olle Holmberg
så god som Anderssons. Skådespelarna klagade alltid över att
Rydbergs vers saknade rytm och ej föll sig lätt att uttala.
När »Mäster Olof» utkom, talade emellertid Viktor Rydberg väl
om boken, och detta betydde något, ty Rydberg var då den högsta
auktoriteten. Strindberg fick höra av andra, att Rydberg berömt dramat.
Någon tid därefter, då han bodde ute i skärgården, fick han en biljett
från "Wieselgren, vari denne anmodade honom att komma ut och äta
middag med honom och Rydberg på Lidingöbro. Rydberg önskade
göra Strindbergs bekantskap. Dagen för mötet angavs också i brevet
men var redan förliden, då Strindberg mottog meddelandet. Denne
kunde således endast tacka och säga att brevet kommit honom för
sent till handa. Men han misstänkte, att Wieselgren med vilja
avsänt brevet för sent. En mera naturlig förklaring var säkerligen, att
missödet berodde på den sena postgången i skärgården.
Så följde åtalet mot »Giftas». Strax innan målet skulle före,
anordnades en middag hos Albert Bonnier, och bland de inbjudna var
även Viktor Rydberg. Denne sände emellertid återbud. »Att han då
ej ville komma, säger jag ingenting om», yttrade Strindberg.
Efter rättegången var Strindberg inbjuden till en fest hos Palme.
Vid denna var med avsikt inbjudet ett stort och blandat sällskap, så
att alla skulle känna sig hemma. Festen hade börjat med en middag
för några få intima, därefter följde den stora mottagningen. Till den
senare var även Rydberg inbjuden. Strindberg tyckes vid detta
tillfälle ha varit i mycket dåligt lynne, lätt förklarligt redan på grund
av de många närvarande människorna, skygg som han alltid var.
Professor Montelius kom då fram till honom, där han stod ensam i
ett horn, och på en misantropisk replik av Strindberg yttrade denne
på sitt vanliga chevalereska sätt: »Här äro vi alla vänner.»
Strindberg svarade: »Där borta sitter Viktor Rydberg, och han vill ej bliva
bekant med mig.» — »Misstag», svarade Montelius, och han gick bort
för att hämta Rydberg och presentera de båda stora männen för
varandra. Viktor Rydberg reste sig upp och försvann. Således
träffades de aldrig.
Men jag minnes också en annan framställning av Strindberg,
enligt vilken han i Göteborg sammanträffat med Rydberg. Han skulle
nämligen på återväg hem från sin första utländska resa ha uppsökt
Rydberg på Handelstidningen. Där satt Rydberg bevakad som en
fånge av Hedlund och klagade bittert över bristen på frihet.1
Historien om hur Rydberg* nekat att hälsa på Strindberg synes
i denna framställning’ skola placeras till tiden närmast efter
Giftas-åtalet. Denna datering är emellertid av andra grunder föga
sannolik. Troligen träffades icke Rydberg och Strindberg vid denna tid,
och om Rydberg då överhuvud taget gick på en fest för (eller med)
Strindberg, så fordrade konsekvensen att han också uppträdde säll-
1 J. Mortensen, Strindberg som jag minnes honom, Sthlm 1931, s. 48 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
