Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg och August Strindberg. Några beröringspunkter. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Rydberg och August Strindberg
41
Intelligensaristokraten är emellertid dessutom en dekadent poet, vars
nerver »dirra». Man brukar säga att Eydberg här har tänkt på
Ola Hansson. Så är emellertid icke fallet.
För Rydberg voro i en viss mening skönhet och sanning ett.
Strindbergs estetik, enligt vilken »det sanna är fult så länge sken
är det sköna, det fula är sanning», har varit honom filosofiskt och
personligt emot. I uppsatsen I skymningen från år 1893 är det
tydligen mot Strindberg han vänder pennans udd, häftigare än
någonsin. Av de personer som samtala i hans stycke, låter han
»Antropologen» formulera följande yttrande:
Jag vill icke neka, att jag kände ej endast vämjelse, utan äfven
långt in i framtiden blickande farhågor, när vi för ett tiotal år sedan
hade att bevittna den som »modern strömning» affischerade häxdans,
som då uppfördes vid bockhornmusik och skrålandet af
påskkäringvisan: »det sköna är fult, det fula skönt». Det var, som om Blocksberg
plötsligt tömt öfver oss hela sitt förråd på figurer från
Valborgsmässo-natten, hela sin rikedom på trivialt, burleskt, karrikeradt, gement, platt,
förvridet, vanformadt, smutsigt, grinigt och skamlöst. (Rydberg,
Skrifter XI: 269 f.)
För ett tiotal år sedan: det blir ungefär 1884, Giftas7 år. —
Detta är det starkaste i avseende på polemik mot Strindberg som
finns i Rydbergs produktion, såvida man inte såsom tillhörande denna
polemik vill räkna även teckningen av Magister Lars i Vapensmeden.
Man kan inte direkt säga att Strindberg har velat göra sin
Mäster Olof i viss mån till en bild av Viktor Eydberg. Man kan
däremot säga att om inte Viktor Rydberg hade funnits, så hade
heller inte Strindbergs Mäster Olof funnits. Man kan på samma
sätt inte direkt säga att magister Lars i Vapensmeden är ett
»porträtt» av Strindberg, men man kan säga att Strindbergs uppträdande
i svensk litteratur är en förutsättning för denna diktfigurs tillkomst.
Situationen är underlig: den lutherske reformatorn i Strindbergs
verk är en adel Rydbergsgestalt; motsvarande figur hos Viktor
Rydberg är en gemen och lågsinnad Strindbergsgestalt.
Rydberg var givetvis medveten om vilka aktuella reminiscenser
som spelat in i hans »hägringar» från reformationstidens Sverige.
Vad den gamle vapensmeden Gudmund får säga om pieteten mot
det förflutna, om tingens symbolvärde, om tolerans mot de levande
och om de dödas frälsning är sådant som på många ställen står i
Rydbergs egna verk, sagda i hans eget namn. Mäster Gudmund
har en son: Lars. Viktor Rydberg hade en efterföljare i svensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
