Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg och August Strindberg. Några beröringspunkter. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
Olle Holmberg
litteratur, som andligt sett stod i ett liknande förhållande till honom
som Lars till Gudmund : Strindberg-.
Mjöberg* har undersökt och visat hur mycket det hos Lars finns
kvar av karaktärsdrag från de präster som Rydberg i ungdomen
stod i harnesk mot.1 Därmed är emellertid inte hela inspirationen
till Lars-gestalten angiven. Warburg skriver härom: »Bokens udd
är icke riktad mot svunna tiders lyten utan gäller ock
auktoritets-träldomen, ofördragsamheten, pietetslösheten hos samtiden.»2 Det
aktuella i skildringen av Lars uppmärksammades också av samtida
läsare. Hellen Lindgren säger i en Rydbergsuppsats i Aftonbladet
den 4 mars 1892 att Lars i Vapensmeden är »egentligen så modernt
utilistiskt vrång, att man skulle kunna betrakta honom som en
polemik mot Stuart Mill». Levertin skrev till Heidenstam då
romanen hade kommit ut: »En protestantisk reformator framställes
som en Lennstrand, grov, maktlysten, simpel och okunnig».3
Strindberg kände sig, enligt en trovärdig tradition som Mjöberg förmedlat4,
utpekad i figuren.
Lars är den intolerante, dogmatikern. Rydberg stred i sin
ungdom mot den kyrkliga dogmatiken, på sin ålders dagar mot den
okyrkliga, den okristna dogmatiken. Huvudverket mot den förra
är Bibelns lara om Kristus ; huvudverket mot den senare är Varia.
I Vapensmeden slås dessa båda motståndare ihop till en, i
överensstämmelse med ett uttalande av Rydberg enligt vilken all dogmatik,
religiös eller irreligiös, är samma andas barn.
Rydberg kände, personligen, litterärt eller ryktesvis,
dogmatiker och fanatiker. Han kände Wirsén, sekreterare i ett samfund
som på hans tid icke kunde kallas »Fritt ur hjärtat». Han kände
till Lennstrand, en ideell ateistisk dogmatiker som Rydberg
personligen vid ett tillfälle var med om att hjälpa liksom han var med
om att hjälpa Strindberg, men vars »utilism» han bekämpade. Han
kände, från hans journalistik, Branting, tidvis också utilist, och
Rydberg uttalade aldrig någon ånger över att han varit med om
att döma Branting för hädelse. Han kände, genom hans böcker,
Nietzsche, och har i marginalen till dem han har ägt flera gånger
1 J. Mjöberg, Vikior Rydbergs Vapensmeden, människor och tankar. Lund
1920. (Skrifter utg. av Modersmålslärarnas förening.)
2 H. Schûck och K. Warburg, Illustrerad svensk litteraturhistoria, 2:a uppl.,
IV: 363.
8 Söderhjelm, Oscar Levertin, I: 320.
4 Se A. Langenskjöld, Litterära studier, s. 52!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
