Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Ahlgren och Georg Brandes. Av Sten Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Sten Linder
Ni tror att man där nere i Skåne lever »mossans lugna liv på
hällen», men även där kan man någon gång i ett par klara, ärliga
ögon läsa sagan om en kärlek, som är dömd till döden, om man kan
se det lugnt, det blir en annan sak. Man har där någon gång sett,
hur en kraftfull man kämpat för att tum för tum erövra herraväldet
över sig själv, och mig syntes som liknade detta skådespel mera »ekens
strid mot stormen» än mossans lugna liv. Där nere har jag sett, hur
en kosmopolit, en »ateist», en »farlig person» allt detta oaktat
orubbligt trodde på renheten i ett kvinnohjärta, och hur detta kvinnohjärta
blev mera förädlat genom fritänkarens tillit än av alla
moralpredikanters vältalighet. (Biogr. I: 111.)
Vid sin bekantskap med 80-talets idéer mötte hon en
åskådning, som upphöjde kvinnan till mannens arbetskamrat, och fann
även en sådan för egen del i Axel Lundegård. Om den man, som
i Ur mörkret spelar dennes roli, heter det där: »För dig har jag
varken varit man eller kvinna, bära en levande varelse, därför kan
du förstå mig. Hade jag i dina ögon varit kvinna skulle också du
föraktat mig.»
Svanberg understryker dock med rätta (a. a. s. 214), att hon
aldrig helt ansluter sig till 80-talsuppfattningen. Man kan först
lägga märke till hennes reservation mot 80-talsfeminismen, som
eljest borde ha kunnat balansera hennes kvinnliga
mindervärdig-hetskänsla, i ett brev till Ellen Key, skrivet strax efter
bekantskapen med Brandes:
Låtom oss för guds skull hålla oss fria från självtillbedjan! Vad
ligger det för skam i att karlarna äro duktigare än vi? Det är
naturens verk, liksom att det finns stora människor och små människor.
När man blir allt vad man kan bliva, så är man bra nog, antingen
man är karl eller kvinnfolk. Låtom oss hålla oss till det och icke gå
längre. Om männen vilja anse oss som små duktiga kamrater, så böra
vi vara nöjda, ty sådan tror jag naturens mening är. Att en och
annan kvinna — en eller par. i varje århundrade — höjer sig upp över
mängden, det förändrar ingenting för alla oss andra,
genomsnittsmänniskor. (Biogr. II: 223.)
Till den så mycket yngre »litteraturkamraten» Axel Lundegård
intog hon också själv med vad denne kallat en »onaturlig ödmjukhet»
den underordnades ställning. Ännu starkare är dock den opposition,
hon i brevväxlingen med honom riktar mot den fria kärleken, mot
vilken hon ställer upp sin tro på »äktenskapets idé». I diskussionen
1885 av en novellplan, i vilken Lundegård ämnat förfäkta den fria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
