Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till svensk biografis historiografi. Av Otto Sylwan - I. Åminnelsetal och äreminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till svensk biografis historiografi
91
gare »Äreminne». Det trycktes sedan separat, föregånget av den
inbjudning i svassande ordalag, som utfärdats till festen. D. 10/i2
s. å. höll Olof Dalin på samma sätt ett »åminnelsetal» över S. von
Trie wald, denna gång i stora riddarhussalen, då auditoriet befunnits
för trångt. Även Höpken fogade sig i den sålunda införda ordningen
och talade 1745 över Anders Celsius. »En myckenhet förnäma
åhörare av båda könen» bevistade till en början dessa parentationer,
men rätt snart mattades intresset, och man upphörde att inbjuda
allmänheten; även t. ex. C. G. Tessins tal över Hårleman 1753 hölls
blott inför akademien. I denna form uppehölls traditionen fram
över århundradets slut, och varje tal (20—30 oktavsidor i tryck)
utgavs särskilt; endast sällan ersattes det av en notis i handlingarna.1
Höpken hade hänvisat till Fontenelle såsom förebild; de eloger,
som denne såsom sekreterare i Académie des sciences skrivit över
äldre medlemmar, voro berömda, så ock de som D’Alembert
sedermera höll för Académie française. I den senares artikel Eloge i
Encyclopedien2 särskiljas tvenne slag av dessa: oratoires, allmänt
hållna lovtal (panegyriker) utan egentlig levernesbeskrivning och med
vederbörandes brister på sin höjd blott lätt antydda, och historiques,
där levnaden skildras i detaljer — dock ej »låga», och där sanning
är grundval — dock mildrad. Dessa ’historiska’ tal kunde vara
av mycket olika omfång och hållning. D’Alembert själv
moderniserade genren på ett sätt, som av många ansågs ovärdigt, genom
anekdoter, satirer och kritiker. Reflexionerna, sade han, skulle vara
’själen’ i talen.
Ordet Äreminne förekommer hos oss under slutet av 1600-talet,
men i konkret mening, som beteckning för parentation över en
avliden, synes det icke ha använts förrän av Spöring.8 Det utbyttes
emellertid som vi sågo genast av Dalin emot Åminnelsetal och
återkom under frihetstiden endast i några få fall, som gällde förnäma
personer, såsom för Höpkens över Tessin.
I ett presidietal 1771 (av S. Sandel) anmärkes att det varit
bättre om man stannat »vid den modell til et Historiskt Äreminne»,
som Höpken gett 1740, ... än med sådane Academiske Tal som . . .
1 Se Sv. vetenskapsakademiens protokoll 1739—41 med anmärkningar utg. av
E. W. Dahlgren 1918 s. 266 o. 274 samt där nämnd litteratur, och Höpkens
Skrifter 1890—93.
2 Jfr ock uppsatsen i D’Alemberts Œuvres 1805 T. III o. VI.
3 För uppgifter härom från Sv. akademiens ordboksarbete har jag att tacka
«dr P. Holm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
