Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till svensk biografis historiografi. Av Otto Sylwan - I. Åminnelsetal och äreminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
Otto Sylwan
tade på det genom mängden och längden av sina retoriska
utgjutelser. Han bragte sitt verk till 136 sidor, ett rekord bland genrens
svenska alster, och jämväl skulle jag tro inom den svenska
biografien dittills.
Svenska akademien skulle uppmuntra vältaligheten liksom
diktningen, det slogs fast på dess första högtidsdag, då Gustaf III:s
äreminne öfver Lennart Thorstenson prisbelöntes, och sedan genom
Lehnbergs över Birger Jarl och Gyllenhjelm. Konungen meddelade
emellertid akademien (prot. d. 16/i2 1786) att han »för alla tider
fastställt det en kort LefvernesBeskrifning borde upsättas och
Hög-tidsDagen upläsas öfver den Person, hvars Jetton Akademien låtit
prägla, och at Herr Nordin denna gången fått Konungens särskilta
nådige befallning at författa Grefve Dahlbergs lefverne».1 Nordin
behöll så länge han levde detta uppdrag, som han skall ha tagit
ganska lätt; när tiden var inne dikterade han raskt dessa Minnen.2
Det ser ut som om Gustaf III genom att instifta denna
särskilda historiska genre velat markera att Äreminnet, hans egen,
skulle vara något annat. Vid detta anmärkte likväl Botin och
Rosenstein att skriften snarare var en levnadsbeskrivning än ett
äreminne, den var således för mycket faktisk. Man kan invända
att händelserna icke egentligen äro berättade, äro icke episkt, utan
lyriskt framställda. Det var ock tonens värme som grep, det
underströks av Schröderheim och Kellgren. Och det var genom sitt
stilistiska mästerskap Lehnberg vann sina pris, han ansågs ju t. o. m.
överträffa Thomas. En sådan prosa, så väl formade perioder, ett
så ’numeröst fall’ hade aldrig hörts hos oss; det var ett
genombrott som Creutz’ i versen. Man hade emellertid litet svårt att
klara skillnaden mellan Minne och Äreminne. Sjöbergs ord som
direktör till Lehnberg, justerade av akademien voro knappa: »Er
skrift röjer en Filosof och en Orator». Enligt Eosenstein kunde
nästan vad som helst läggas in i äreminnet, blott stilen var ’hög’ ;
»hvad svårast är, den högre lyftningen och tonen få aldrig falla,
knappast hvila».
Föreskriften om den årliga jettongen och därtill hörande Minne
har iakttagits och görs så än, Äreminnet blev däremot snart föråldrat.
Det enda senare som ännu ihågkommes är Geijers över Sten Sture d. y.
1 Sv. akademiens dagbok, utg. av Sciiûck s. 187, 202, 274, 280, och Schûck,
Äldre akademier före den svenska, Handl, bd 44; jfr Ljunggken, Sv. akademiens
historia I: 74 ff., 214.
4 Biographiskt Lexicon X: 97.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
