Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till svensk biografis historiografi. Av Otto Sylwan - II. Biographiskt Lexicon 1835. Ett hundraårsminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Otto Sylwan
till vår Stats- och Litteraturhistoria, och dessutom bereda . . . en
både angenäm och underhållande läsning». Plats inrymdes åt
»Svenske Män och fruntimmer, ... så väl Statsmän, Fältherrar, som
Vetenskapsmän, Skalder och andre Konstnärer».
Fram på våren 1830 började så utgivningen av Biographiskt
Lexicon öfver namnkunnige svenske män, och starten var god; redan
vid första årets slut räknades 394 subskribenter, varför priset
nedsattes från 5 till 4 sk. arket. Alla sådana verk få nog uppbära
beskyllningar för ojämnhet, och att de här voro berättigade
erkändes redan av redaktionen. Sondén gjorde upp namnlistorna, och
han var en solid arbetare, men hjälpmedlen voro ofullkomliga. Det
klagades någon gång över att riksråd och andra höga herrar
företrädesvis uppmärksammades, men det var naturligt att vissa
grupper kommo i skymundan, så (liksom hos Gezelius) det praktiska
livets män, då de icke såsom Alströmarne varit med i politiken
eller hade anspråk av annat slag. Wieselgren klagade att av
fruntimmerna medtagits endast »några vitterlekerskor och — kun
gaskökor».1
I något vaga ordalag hade anmälan satt omfånget till sex
band och utgivningstiden till tre år; det kom endast ett band (i tre
häften) om året, och snart blev det uppenbart att även utrymmet
var för knappt tillmätt. Sondén själv, vars signatur P. A. S. är
den i de första banden oftast återkommande, höll en fast standard,
även i krävande fall högst ett tiotal sidor; populära personer som
Adlersparre och von Döbeln fingo ett ark. Men medarbetarne voro
ej alltid lätta att disciplinera, och svårast bland dem var en
lundensare, historikern Abr. Cronholm. Han var en ivrig samlare och
ivrig att föra fram hela sitt samlade material. Artikeln om
Ascheberg fyllde 34 sidor, den om M. G. Delagardie 100; den utgavs
(samman med en mindre om Adler-Salvius) såsom ett Bihang men »få
af subskribenterna uttogo det, och de hvilka det blifvit påskickadt
af Consistorie-Notarierna1, hade tagit det knorrande». (Wieselgren.)
Cronholm ansåg (enligt sin självbiografi B. L. III: 308) »att de
historiska männen bäst tecknade sig sjelfva, och att utdrag ur de-
1 De förnämsta källorna för kännedomen om redaktionen äro Wieselgrens
uppsats »Till allmänheten» i slutbandet XXIII, hans brevsamling i Göteborgs
Stadsbibliotek samt hans, Palmblads och Wahlströms brev till Bohlin (i Lindhs
förlag) i K. B.
2 Att dessa skötte dylik distribution var nog icke ovanligt. — Fasta ombud
voro i Stockholm den ovan nämnde Berg och i Lund Gleerup.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
