Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till svensk biografis historiografi. Av Otto Sylwan - II. Biographiskt Lexicon 1835. Ett hundraårsminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till svensk biografis historiografi
103
ras skrifvelser och anföranden skulle närmast införlifva läsaren med
försvunna tider», men kritiken övertygade honom »att det
formlösa och föråldrade framställningssättet från ett annat århundrade
gjorde uppsatserna mindre läsbara». Hans första princip blev
sedermera genomförd som vi skola finna. Cronholm själv var för
torr att kunna skänka »en angenäm och underhållande läsning»
som ställts i utsikt. Han fortfor emellertid att med reducerade
proportioner vara en flitig medarbetare till fram på 1850-talet.
Redaktionen blev enligt Wieselgren i början »friskt understödd
af insända artiklar», och man påträffar tillfälliga bidrag i bd I
t. ex. om Armfelt av A. I. Arvidson, om Adlercreutz av G.
Montgomery, men påfallande många äro dessa icke; även sedermera råkas
liknande allt emellanåt; material har säkerligen ej sällan ställts till
redaktionens förfogande.1 »Särskilda meddelanden» nämnas ej sällan
bland källorna.
Sondén och Palmblad kompletterade varandra säkerligen
mycket bra. Redan 1837 avled den förre, men han ersattes snart av
ett par unga biblioteksmän A. Th. Låstbom (1815—45) och J. G.
Wahlström (1814—85). De satte även upp ett tryckeri i Uppsala,
vilket då Palmblad sålde sin andel i det akademiska, övertog
tryckningen. Låstbom var en levande matrikel och bibliografi,
ovärderlig i alla tider och än mer så när uppslagsböckerna voro sällsynta.
Hans signatur L. får man leta efter — det kännetecknar hans
anspråkslöshet —, men han skriver 1844 till Wieselgren: »Sedan
Palmblad åter började sätta ut sin signatur äro de [osignerade [-artiklarna]-] {+ar-
tiklarna]+} nästan alla af mig». Det gäller bd 4—12, åren 1838—
45. Palmblad nämner en gång 1841 att Låstbom skall sköta
redaktionen för ett par månader, men det blev nog rätt
kontinuerligt, ty den förre hade ju så många intressen: geografi och politik,
grekiska tragedier och historiska romaner.
Så var ock förhållandet med Wahlström. Han hade enligt
Låstbom — en kompetent bedömare — »det gräsligaste minne»,
men var mera författare än denne, historisk forskare och journalist,
bl. a. i Svenska Biet. På biblioteket låg han i delo med sin chef
J. H. Schröder, »den fjeskige narren, som jag aldrig tålt», och
1 Jamte de av Wieselgren XXIII: 455 nämnda tillfälliga medarbetarne (vern
som åsyftas med »den store okände» vet jag inte) finner man flere hos Braune,
Anteckningar om abbrevia†ionssignaturer 1893, och många äro nog att foga till, så
t. ex. biskop W. Faxe (B. L. IV : 394), B. von Beskow (£. L. IX: 277), kyrkoh. Axel
Eurén o. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
