Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till svensk biografis historiografi. Av Otto Sylwan - II. Biographiskt Lexicon 1835. Ett hundraårsminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
Otto Sylwan
tid lämna oavgjort. Uppenbart är att B. L. till sin karaktär icke
blev en uppslagsbok främst, utan snarare ett slags biografisk
tidskrift.1
Medarbetarne fingo stor, man kan säga obegränsad frihet i
både yttre och inre hänseende, och det var med full rätt K. F.
Werner då han 1874 övertog redaktionen av den nya upplagan av
B. L., kunde med någon ovilja beteckna det som »detta så
regellösa verk». De ytterst få fall då redaktionen ingripit, ha såvitt
jag sett gällt omfånget av ett par självbiografier, den bekante
konsuln Gråbergs af Hemsö, vilken trots avkortning gick på 40 sidor,
och Wallmarks intressanta men ålderdomligt breda, där Wahlström
strök en del och ville strukit mera (XIX: 345—475). Med sina
130 sidor sätter den rekordet.
Wahlströms längsta artiklar voro den om Swedenborg (XVI:
290—350: »Jag har arbetat på den hela hösten», skrev han till
Bohlin d. 7s 1849) och den om C. G. Tessin (XVIII: 81—178).
Det var förf:s intresse som avgjorde över längden, men detta intresse
åter bestämdes icke alltid av ämnets vikt utan ofta just av
tillgången på material. Några exempel! Wahlström skriver sju sidor
om A. J. von Höpken och omedelbart därpå sexton om den högst
dubiöse samtida journalisten P. J. Höppener (VI: 320—326—342),
beroende därpå att han kommit på den senares papper i K. B.
Anna Maria Lenngren får två sidor (osign.), Lidner tjugufem av P.
Denne ägnar Axel Oxenstierna tio, medan Bengt Gabrielsson får
sjutton (X: 301—310 o. 283—300) med citat ur hans
självbiografiska anteckningar; att dessa redan voro tryckta av Gjörwell var
intet hinder. Ur Carl Nyréns just genom sin vardaglighet märkliga
minnen, utgivna 1836, avtryckas tolv sidor (X: 129). Men det var
givetvis ännu bättre när Wieselgren kunde meddela långa utdrag
ur A. F. »Skjöldebrands memoirer, ett fragmentariskt mscpt i mina
samlingar» (XIV: 323—392). Liljecrona fick in sin på familjens
uppdrag utarbetade levnadsteckning av J. C. Toll (XVII: 151—254;
utvidgad utg. ss. bok).
Det historiska façkintresset, representerat i begynnelsen av
lundensare, främst av Cronholm, sköts efterhand åt sidan. Det
skulle i Uppsala företrädas av Wahlström, men han var icke någon
1 Såsom exempel på längre artiklar av W:s medarbetare hänvisar jag till
Ahnfelts om Rydelius och Skarstedts om Jesper Svedberg (resp. bd XIII och
XVI, 33 och 75 ss.), den förra med många citat, den senare med långa utdrag ur
S:s autobiograii.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
