Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till svensk biografis historiografi. Av Otto Sylwan - II. Biographiskt Lexicon 1835. Ett hundraårsminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
Otto Sylwan
mest sansade» kritik i dagspressen. Både han och Palmblad
bemödade sig* säkerligen om objektivitet, men de voro gärna
öppenhjärtiga, och de ville att personlig* uppfattning skulle prägla
biografierna.
Exempel på en för dåtiden säkerligen rätt överraskande
rätt-fram het vankas flerstädes. Så redan i bd I, på tal om Cl.
Alströmers » märkvärdiga » sjuklighet, så ock i den utförliga artikeln
(osign.) om von Greiff, den raske jägmästaren, som hejdade Gustaf
Adolfs flykt, för vilken endast »särskilda meddelanden» åberopas.
Han skildras som en trevlig* sällskapskarl, och det tillägges (V: 198):
»då vår berättelse icke är ett äreminne utan en sannfärdig*
biographie», att »han spelade gerna och högt allehanda hazardspel»r
och att han vid behov fyllde sin kassa genom en séjour på
Stockholms spelhus. Det var ju ej oerhört då.
I sin notis om Wahlström (B. L. XXII: 32) ger Wieselgren
denne äran av att »allt mer blef . . . lefnadsskildringen regien och
matrikeluppgifter undantaget», och om det personliga icke helt
förbisetts av Sondén, så blev det oförnekligen efter hand mera
framhållet. Wahlström har nog* haft sin betydelse därutinnan; redan i
sin första artikel, om Lundafilosofen Fremling*, sökte han ge en
bild av mannen. Wieselgren fortsätter: »Snart blef P. intresserad
af detta skriftställeri, sådant a—ö det öfvade, och begynte sjelf
allt flitigare insätta i detta minnesgalleri sina mästerstycken i den
biographiska konsten.» Mästerstycken är ett för starkt ord, så
mycket mer som Palmblads artiklar äro rätt journalistiska i
hållningen. Han ger sig oförfärat in på områden, där han icke hade
tillräcklig underbyggnad och förutsättningar, politisk historia, konst
(Sergel) m. m. Att »stundom okunnighet om åtskilliga vigtigare
källor gjort en del bland de äldre af dessa biographier mindre
fullständiga», erkänner han i sin självbiografi (XI: 31). Ibland gjorde
han sig besvär, t. ex. med att läsa Nordencrantz’ ekonomiska luntor,,
ibland åter tog han saken lätt och följde en äldre framställning.
I fråga om Thorild hade han »endast att förvandla» Atterboms
stora verk »till ett miniatur porträtt».
Litteraturhistorien ansåg sig Palmblad nog ha en viss
företrädesrätt till. I självbiografien försvarade han fosforismens ingripande
i det hela, med den rättframhet, men också den strävan till
opartiskhet och försonlighet, som kännetecknar hans verksamhet i
B. L. över huvud. Den osignerade artikeln om Hammarsköld, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
