Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till svensk biografis historiografi. Av Otto Sylwan - II. Biographiskt Lexicon 1835. Ett hundraårsminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till svensk biografis historiografi
109
han antagligen har haft sin hand med i, vittnar ock därom, medan
den tillika förklarar den gamle stridsbroderns framfart ur hans
väsens egenart. Palmblad var själv icke någon kylig natur; han
skriver till Wieselgren d. 2% 1848, att det bjudit honom emot att
gripa in mot Geijers anfall, men han hade icke fått någon ro förrän
han gjort sin plikt.
Palmblads verklighetssinne, hans håg och talang- för
människoskildring intygas av de romaner han skrev just under 1840-talet.
Han sökte få fram porträtt, så vitt källorna tilläto det. Om
Lidner har han sålunda samlat hop alla de anekdoter som
traditionen bjöd, och då han ägnar tio sidor åt Tranér, är det ej blott
för att hugfästa en kollega i översättningskonsten, utan för nöjet
åt en kuriös figur. För Tegnér begagnade han Böttiger och Geijer,
men hans »biographiska samvete » bjöd honom understryka att »hans
slyngelår (i fall vi få nyttja detta uttryck) kommo — besynnerligt
nog — efter äktenskapet», därmed åsyftande skaldens lundensiska
fritalighet. De olika sidorna hos honom, stämningsmänniskan, ställas
skarpt mot varann. Därtill anknytes litterära reflexioner med
erinran om fosforisternas gamla reservationer mot hans diktning.
Wieselgrens historiska författarskap har föga berörts av hans
biografer. Hans första universitetsår tyckas varit ägnade studier
på detta område, men någon skolning fick han inte. Professuren i
ämnet innehades av A. O. Lindfors, egentligen latinsk filolog, som
föga ledning kunde ge en historiker, men ersatte denna brist genom
ivrig omvårdnad om alla smålänningar. Så blev Wieselgren, blott
tjuguårig, anbefalld åt greve J. Dela Gardie för att ordna dennes
stora samling av handskrifter på Löberöd. Därav framgick
publikationen Dela Gardieska Archivet, som utkom i 20 delar 1831-—43.
Det blev med de förkortningar, tillägg och rättelser, som
handlingarna fingo undergå, enligt utgivarens eget medgivande närmare en
mémoire än ett diplomatarium.
Många skilda plikter och intressen hade Wieselgren, men hans
arbetsförmåga var utomordentlig, och raskt måste hans författande
ha gått. Han är alltid färdig med vad han åtagit sig, han vill ha
ett ark korrektur i veckan och söker driva på Bohlin, stundom i
mycket ampra ordalag; han frågar t. ex. om denna långsamhet skall
betyda att förläggaren vill bli av med honom? Svaren äro fulla
av ursäkter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
