Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till svensk biografis historiografi. Av Otto Sylwan - II. Biographiskt Lexicon 1835. Ett hundraårsminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till svensk biografis historiografi
111
Annars ha de båda huvudmännen nog varit ense, framför allt
ifråga om tonen. Uppriktighet ville de båda. I sin artikel om
A. F. Munck drog Wieselgren fram de antydningar om Gustaf IV
Adolfs börd han funnit i Dela Gardies Journal, och som han
säkerligen hört öppet omtalas i förnäma kretsar. (De framlades ungefär
samtidigt av Geijer). Dessa i ungdomen förvärvade förbindelser,
som efter vad han själv uppger sörjde för hans befordringar utan
hans egna åtgöranden, hade han nytta av på flera sätt och synes
ha trivts utmärkt med dem. Han fick där höra åtskilligt som han
kunde bruka i biografierna, med urval förstås, ty fritaligheten
förutsatte diskretion och var förenad med traditionell konventionalism
inför offentligheten. Kretsens fria språk ursäktade Wieselgren också
i viss mån. Han hade i flere år haft tillträde till Leopolds
aftonsällskap och ger en livlig skildring av dem — hela skildringen av
den gamle gustavianen (B. L. VIII) är ett fullkomligt äreminne
av det förbjudna slaget, uppfyllt av förtjusta utgjutelser men med
mycket få fakta, dessa därtill, såsom Werner sen klagar, i stor
utsträckning oriktiga.
Ett bättre prov på Wieselgrens uppriktighet ger hans skildring
av Henrik Schartau (XIII: 351): »Sch. var ej lycklig som make,
ehuru hans både naturliga förstånd och christliga tålamod gjorde
detta nästan till en hemlighet för hans samtida i en småstad. Han
erkände för en vän, att han blott en gång handlat mot samvetet, . . .
och det var då han lät förmå sig att ’conservera huset’, när Lunds
Stads Electorer gjorde detta, efter den tidens så öfliga sätt, till
vilkor för anbudet af rösterna till 2:dra Comministraturen .. . ’Och
från denna handling mot samvetets varning har sedan allt ondt
härflutit, som drabbat mig i verlden’.» Wieselgren infogar en
karakteristisk anmärkning: »dermed bröts mot en än högre liggande
lara, som vi drista kalla själarnes harmonilära».
Med ett ytterst levande intresse för människor var Wieselgren
såsom psykolog Palmblad underlägsen. Om tecknaren Johan
Holmbergsson skrev han en artikel (VI: 217) som vill lösa dennes ’gåta’
men mest består av deklamationer. ’Gåtan’ torde kunna korteligen
reduceras till: en kuriös figur, som levde i fantasien.
Palmblad hade förut drivit stora verk, men man kan tveka om
han mäktat fullfölja B. L. Wieselgren var yngre, mer entusiastisk
och än mer energisk. Lexikonet hade ensamt för en vanlig
människa varit ett livsverk, han hade flere och de som voro honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
