Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den unge Atterbom och världsbilden i Schellings frihetslära. Av Gunnar Axberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därför två principer. Den ena stammar från ljuset, den andra från
grunden. Den förra är varelsens förstånd, den senare dess egenvilja.
Förståndet i varelsen kallar Schelling även dess universalvilja i motsats
mot egenviljan. I alla lägre varelser är grundprincipen eller egenviljan
ännu ej genomstrålad av ljusprincipen. Hos människan är däremot, som
vi nyss sett, förhållandet ett annat. Här är grundprincipen fullt
upplyst, här framträder den först aktualiserad.
I människan finns alltså båda världsprinciperna i sin fulla makt:
»In ihm ist der tiefste Abgrund und der höchste Himmel».
Människosjälen är »levande identitet av båda principerna». I egenskap av dylik
identitet är den ande (s. 362—63).
Såsom ande är människosjälen Guds avbild. Ty även Gud är ju
en dylik enhet av grunden och förståndsprincipen, även Gud är ande.
(Denna sak belyses ytterligare längre fram i skriften.) Emellertid
råder mellan människan och Gud en väsentlig olikhet. Hos Gud är
identiteten mellan de båda principerna oupplöslig, hos människan
upplöslig. Ty genom att grundprincipen eller egenviljan hos henne helt
är genomlyst, helt är vorden ande, så är den också fri. Det står
därför i dess makt att slita sig lös från ljusprincipen och spränga
identiteten. Och detta är just synden eller det moraliskt onda (s. 364).
Det rätta förhållandet mellan de båda principerna i oss är
nämligen, att egenviljan-grunden är underordnad under förståndet eller
universalviljan. Grundprincipen inom oss skall vara en underordnad
basis eller ett verktyg för ljusprincipen i oss, på samma sätt som
naturgrunden i Gud är ljusprincipens underordnade basis. Synden
består däri, att egenviljan söker spränga detta förhållande, gör uppror,
och vill härska på egen hand.
Det onda, säger Schelling, är alltså blott möjligt inom människan,
det finns icke i Gud, ej heller inom den övriga naturen, ej ens i den
dunkla grunden. Det kan existera blott inom vårt eget bröst och
består i egenviljans revolution mot universalviljan, grundprincipens revolt
mot ljusprincipen. Det onda är splittring mellan principerna i oss,
tvedräktens ande. Det goda är enhet mellan principerna i oss, kärlekens
ande (s. 364—65).
Härmed har Schelling uppvisat det ondas begrepp och möjlighet,
visat hur det kommer till stånd. Men att det kommer till stånd, varpå
beror detta? Och varpå beror det, att det onda så allmänt kommer
till stånd, att det förefaller såsom rent av en världsmakt? Vad är
det, som frestar människan att begå det onda, att sönderslita
endräkten mellan principerna i sitt bröst? (s. 373—74).
Ja, det ser rent ut, som funnes det ett ont grundväsen, säger
filosofen. Men han modifierar strax detta antagande. Nyss har han
visat, hurusom det finns en irrationell världsprincip, naturgrunden,
vilken motsträvar förståndsprincipen, ljuset och ordningen — utan att
därför i och för sig vara ond (s. 374). Ljusprincipen, Guds vilja,
strävar att universalisera allt, bringa allt till enhet med ljuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
