Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den unge Atterbom och världsbilden i Schellings frihetslära. Av Gunnar Axberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den unge Atterbom och världsbilden i Schellings frihetslära 151
Men nu har jag i det föregående under anslutning till Nilsson
visat, huru Atterbom också uppfattar principmotsatsen i
identitetslärans ända och därvid gör realprincipen (naturen, materien) till ett
härligt gudomligt väsen, likställt med idealprincipen, symboliserat
och dyrkat i världsmoderns gestalt, sammanställt med madonnan
o. s. v. I vad mån har Atterbom sökt förena dessa båda
betraktelsesätt?
Ovan anförda uttalanden ge svaret. Det dunkla, kaotiska
ur-väsendet, sådant det »uppfattas och ordnas i Guds reflexiva
aktivitet, är den förebildande realgrunden för Universum,–––––-natura
naturata i sin första skönhet, Idéernas rena verld, hvilken endast
för Gud är i all sin herrlighet åskådlig.» — heter det i
försvarsskriften (se ovan s. 145). I samma artikel åberopas vidare just ett
av de uttalanden där Atterbom ger en sjomerligen belysande
bakgrund till sin världsmodersdyrkan: »Gudomens väsende» hette det
i Kalenderföretalet 1816, »yppar ej blott en omätlig vilja,
verkställ samhet och skapardrift, utan ock en gränslös motsvarighet af
längtan, bildbarhet och modersfröjd, allmänna charakteren af den
eviga matrix verum, som med en ursprunglig metaphor kallas
Natur — — —» o. s. v. Denna naturmoder återfinner Atterbom
såsom »historisk gestalt» i madonnan (se vidare ovan s. 123). Nu
kommenteras i försvarsskriften detta yttrande så, att uttrycket
»Naturen» förklaras beteckna »Urväsendefc såsom i verksamhet försatt
Eealgrund». [S.L.T. 1816, s. 816.) — Dessa båda ställen i
försvarsskriftens utredning förklara Atterboms tankegång. Läran om
den utvecklingsprocess, som gudomen genomlöper, bringar
idéntitets-och frihetslärans uppfattning av realprincipen att harmoniera. Den
regellösa och kaotiska grunden utvecklas Under idealprincipens
inverkan till att bli den sköna, gudomliga naturmodern.
Samma föreställning upprepas och kompletteras även i flera
andra ovan anförda uttalanden. Åsigter skildrar »den gamla
natten» från skapelsens morgon: »hennes bröst, der nu ett hjerta
klappar, då häfdes tungt af en gestaltlös aning». — Kommentaren
till Platons Hylä-begrepp hävdar, huru »den dunkla, under all
existens såsom dess föregående basis hvilande Urgrunden» först genom
den »absoluta intelligensen» erhållit »bestämd verklighet och
qvalitet», men huru den »i sin primitiva egenskap» dragit sig undan
»i en för lifvet och ljuset otillgänglig skymning». —•
Idunarecen-sionen talar om »den gamla natten» eller det »irrationella chaos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
