Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödingsstudier. Av Henry Olsson - 1. Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
Henry Olsson
gångarens sång*, ett stycke som i båda sina versioner1 synes mig*
röja en influens av Folkets sångmö. Det förefaller mig slutligen
som om Skogsrån med sin skildring av ett hemlighetsfullt lockande
och vikande skogs väsen skulle stå i något samband med Snoilskys
I Rättvik, detta så mycket mer som den ursprungliga, senare starkt
omarbetade versionen tydligen hört till skaldens tidigaste provinsiella
stycken och Snoilsky mycket väl kan ha varit av betydelse för denna
första värmländska diktning. —
Den andra hälften av Frödings litterära intressesfär var ägnad
de mera realistiska eller radikala författarna. Som jag erfarit
hade han redan som gymnasist eller nybliven student inköpt
Strandbergs Byronöversättning, och till de tidiga bekantskaperna hörde
förmodligen även Heine.2 Däremot icke som vanligen påstås Burns
och Shelley vilka han enligt sina egna meddelanden lärde känna
först under Görlitztiden, den senare f. ö. »högst obetydligt».
Strindbergs mot slutet av 1883 utgivna Dikter synes han genast ha
kommit över, och den där ingående cykeln Landsflykt efterbildar han
redan i ett versbrev till systern Mathilda 11 maj 1884. Man kan
följa stilens vidare utveckling över versbreven till Hellberg fram
till Flickan i ögatx\ där hans diktning gör sin tydligaste pendling
åt naturalismen liksom i pendangdikten Balen åt romantiken. Att
Fröding senare även haft Strindbergs prosadiktning till mönster
framgår av kåserierna Ur en tidningsmans anteckningar nov.-—dec.
1891, skildrande Uppsalalivet och den vördnadsvärde
prästkandidaten Polycarpus. Det är typskildringen i Från Fjärdingen och
Svartbäcken man här stöter på, och detta är icke alldeles någon
tillfällighet: Fröding har där och i Tjänstekvinnans son igenkänt sina
egna problem, gränsmänniskans problem. De båda diktarnas
utveckling kom senare ju att förete vissa likhetsdrag — de inledde
1 Den tidigare versionen i Mörnersamlingen som jag varit i tillfälle att
genomgå. Se E. G .son Bergs redogörelse i Samfundet Örebro Städs- och
länsbiblioteks vänner. Meddelande mo III, Örebro 1931, s. 34. Jfr denna versions »ä dä ja
som spår» med Snoilskys »Men jag spår att snart». I samma samling återfinnes
även den äldre avfattningen av Livsglädjen.
2 Att han som hävdats av N. Svanberg (Fröding och Heine, Nysv. studier
1921) och G. Krumm (Gustaf Frödings Yerbindungen mit der deutschen Literafur,
Greifswald 1934) redan under skoltiden (1877—79) skulle känt till Heine betvivlas
dock av Hellberg (K. T. 11 maj 1935). Ett uttalande som det om Narkissos
vid toddyglaset i brev 1 mars 1881 kan också lika gärna återgå på C. F.
Dahlgrens dikt Bålen (anf. uppl. s. 149). Att han i ungdomen kunnat falla in i denne
författares uttryckssätt visas t. ex. av brevet i S. S. XV, s. 9 f.
3 En annan sida av stilen i Landsflykt har inspirerat Ett gammalt förmak..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
