Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödingsstudier. Av Henry Olsson - 2. Claverhouse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
Henry Olsson
lantjunkarliv, som skildras av Sir Walter Scott har säkert litet
släkttycke med det värmländska, som skildras av -Lilliebjörnarne,
far och son». Och i studien över Fredrek på Ransätt avger han
sin egen syndabekännelse då han talar om den traditionella
folklivsskildringens fel att teckna det försvunna bondlivet på Dahlgrens
tid snarare än det faktiskt existerande. I förordet till andra
samlingen av Baggier å paschaser säger han sig också vilja nedlägga
pennan då »d’ä mäst bar om för i vala ja kan skriv, å dä blir int
likt, som dä ä nu för tia». Om sina Värmlandsbilders karaktär
att teckna en kultur och ett samhälle i upplösning var han — som
jag också inledningsvis påpekat — fullt medveten.
Jag har här begagnat tillfället att fixera ett motiv i Frödings
diktning som senare kommer att bli ett av hans mest genomgående
och egenartade. Att det så småningom erhöll en elegisk
utformning, gestaltade sig närmast som ett undergångskomplex, berodde
emellertid på personliga faktorer. En av dessa var att
barndomshemmet och släktgårdarna gingo ur familjens ägo, en annan är av
mera komplicerad natur. Under de första åren av 1860-talet hade
nämligen familjen en lugn och harmonisk tid på Byn, tills faderns
sjukdom gjorde ett hastigt slut på lyckan och modern därmed kom
att uppgå i en sorts kult av det förlorade paradiset. Denna
moderns ständiga återlängtan kom som Hellberg påpekat att i
hög-grad intensifiera minnet av det gångna, och det är härom Strövtåg
i hembygden handlar. »Min sinnesstämning, hvilken alltid är i
nedan, när jag vistas här», skriver han redan 11 maj 1884 till systern
Mathilda från det då av engelsmän styrda Alster.1 Ser man efter,
skall man finna att så gott som alla hans Alsterdikter äro präglade
av smärta och vemod; de ljusare Värmlandsbilderna äro
västvärm-ländska.
Att det verkligen funnits ett ursprungligt samband mellan denna
Frödings speciella hembygdskänsla och Walter Scotts diktning kan
man också direkt belägga tack vare ett av hans sista poem. Det
aldén i JReconvalescentia ingående Ben kufvade klanen, sången om de
sista Stuarttrogna som dömts att träda i tjänst hos Hannover:
»vi äro de sista af klanen, / vi äro för alltid förskjutna / från
hembygdens älskade mark!» Jag citerar det vemodiga sjunde stycket
som liksom framställer hela industrialiseringen av
barndomsparadiset och själva de engelska nya herrarna på Alster:
1 Värmland. Värml, hembygdsförbunds årsbok J, Karlstad 1922, s. 17 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
