Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödingsstudier. Av Henry Olsson - 2. Claverhouse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frödingsstndier
193
Men landet, som förr i det forna
den bortsprängda klanen bebodde,
med ängarne, skogarne, kärren,
och insjön, där flickorna rodde
att mjölka de betande korna
till föda åt lekande barn,
hyrts ut af den främmande herren
från London som jaktmark åt klubben,
vid insjön fabrikerna torna
sig skyhögt, af skogen är stubben
det enda, som finns af det forna,
och borgen, där höfdingen bodde,
gjorts om till en papperskvarn.
Det är elegien över den pittoreska folkliga kultur som
försvunnit och som Fröding* besjungit i sina Värmlandsbilder på samma
sätt som Scott i sina historiska romaner apoteoserade det primitiva
höglandslivet.1 I ett nedan (s. 240) citerat brev talar skalden f. ö.
själv om sina Värmlandsbilders »längtan efter det förgångna . —
Analysen av Claverhouse kunde därmed strängt taget vara
slutförd, men jag vill likväl påpeka att vid sidan av detta pittoreska
Scottmotiv hos Fröding även finns ett moraliskt sådant, tydligast
utformat i dikten Vapenvila 1886 som enligt vad Segerström
framhållit2 ansluter till Den siste bardens sång. Det är kan man säga
det pacifistiska komplementet till Claverhouse. Medan denna dikt
handlar om blod och hat, skildrar Vapenvila hur hatet slocknar
och fienderna vämjas vid blodet. Krigaren lär sig i motståndaren
se en like som tror och förtvivlar, lider och längtar som han själv,
och därmed blir hans inställning en annan:
Han stred för sin plikt och sin ära,
för hem och för folk och för stat,
men aldrig han mer ville nära
sitt forna förtvivlade hat.
1 Värmlandsbildernas beroende av Scott hade Fröding själv mycket klart tör
sig. Om Landsvägsmaja skrev han sålunda i anmärkningarna 1903:
»Walter-Scott-romantik snarare än Värmlandsliv från min barndom?», för Blixten och
vissa uttryck i Det var dans bort i vägen ifrågasatte han »Meg-Merrilies-romantik
från W. Scott», och om namnet Ichabod i I Bönhuset säger han i de förut
anförda autobiografiska anteckningarna, bekräftande en av Berg uttalad formodan :
»en reminiscens från Scotts presbyterianskildringar (Davy Deans)». Scott har för
Frödings del givetvis även berett marken för Burns.
2 Frödings beroende av Walter Scott, Moderna språk 1928, s. 159 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
