Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödingsstudier. Av Henry Olsson - 4. Parken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
Henry Olsson
Hur underbara äro livets öden!
— dock mera djup är dödens underbarhet!
En hemlighets hieroglyf är döden,
jag vill ha ljus, jag måste söka klarhet !
Man kan som sagt bekräfta denna hypotes om ett
Snoilsky-innytande genom att ytterligare jämföra Parken med Sol och
pannkaka. Ty därifrån kommer ju närmast diktens skildring av den i
parken inbäddade murgrönsklädda paviljongen, »den lutande, den
länge obebodda». I Sol och pannkaka frammanade skalden mitt i
all förfallets styggelse ett luftigt Alhambragemak dit han skulle
ha fört den älskade, sin drömmande och aldrig sedda prinsessa.
Parken ger liksom en ny version av samma historia:
I spillror fallen ligger förstusvalen
och genom dörrens springor tränger dagen,
tapeten gulnar i den lilla salen
och i ruiner hänga överdragen.
Och spindlar vävt sin väv i budoaren,
på toaletten fallit damm i flockar,
där hon beskäftigt snabb och konstförfaren
med nätta fingrar prydde sina lockar.
Ett lyckligt barn jag krossat utan skoning,
en fattig ödmjuk glädje har jag rövat
— det är en ting, som kräver lång försoning,
min själ är vek, mitt hjärta är bedrövat!
I grunden är det kärleks- och salighetsdrömmen från Frithiofs
lycka och hela vår klassiska poesi ända ned till Snoilskys Alhambra
som varieras av den ena dikten såväl som av den andra — för
Fröding hade nu en gång den ideala kärleken denna färg. Mer
än en chimär blev emellertid aldrig denna erotik för honom, och
medvetandet härom utlöser sig i självanklagelser. I Sol och
pannkaka är det ännu stoiskt ironiskt uttryckt, i Parken blir det
tragiskt patetiskt. Jag vill därmed icke förneka att denna
skuldkänsla även kunnat anknyta till direkta upplevelser — just
romantiken i hans kärleksuppfattning och den ovärdighetskänsla denna
skapat kom honom naturligtvis att med alldeles särskild intensitet
reagera mot vad hans ömtåliga samvete bedömde som någon sorts
erotiskt övervåld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
