Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödingsstudier. Av Henry Olsson - 8. Jägar Malms hustrur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
Henry Olsson
denna fjälltur som han själv utförligt skildrat i brev till
Karlstadstidningen. Man har där flera liknande stämningar. Han utmålar
sålunda ödsligheten på heden eller talar om fjällens naturliga
samband med jättar och troll och deras mäktiga imponerande namn
— »det klumpar och dunsar och bultar ännu i mina öron av de
tunga orden på ’kampen’ och ’knappen’ och ’nuten’», heter det t. ex.
på ett ställe.
Med Jagar Malms hustrur närmar man sig mera de Utter cira
Norgeimpulserna. Jagar Malm hör nämligen som redan påpekats
av Ruben Berg1 till Peer Gynts saftigt fantasifulla och obesvärade
släkte. Men samtidigt är dikten Frödings kanske mest levande och
blodfulla värmländska folklivsbild, och måhända pekar den på något
för norskt och värmländskt gemensamt. Skalden har själv flera
gånger uttalat sig om rägglernas och paschasernas berättarsläkte.
»Den berömde Löpar-Nisse saknar nog inte förebilder bland s. k.
’f antar’ från Värmlands landsvägar », säger han om Fredrek på
Ran-sätt, och i sin nämnda skildring av fjällvandringen 1895 talar han
om en gammal renskytt, »så där litet tuggbussvalkande,
historieberättande smårolig som en värmlänning». Jagar Malms hustrur har
emellertid en annan karaktär än Guitarr och dragharmonikas
Värmlandsbilder. Som bekant poängterar Fröding själv ganska starkt
sitt avstånd från det bondeliv han skildrar, och i ett brev till en
norrman Half dan Möller 2 okt. 1897 hänför han denna del av sin
diktning till »herremanskomiken, som härmar och agerar det
bon-diska» och anser att varken Fredrek på Ransätt, »brukspatronsson
och kansliråd», eller han själv, »officersson och kulturfördärfvad
bohémien», kunnat tränga till djupet av bondenaturen. Jagar Malms
hustrur faller emellertid icke under denna dorn. I ett avseende är
herrgårdssynpunkten på folklivet bruten, och det är typiskt nog i
teckningen av den folklige improvisatören, spelmannen eller
berättaren, den utanför samhället stående vagabonden. Här är
betraktelsesättet omvänt: skalden ser herrskapet satiriskt från folkets
synpunkt och återfinner i det folkliga motivet ett stycke av sin egen
individualitet.
I den ändrade karaktär Frödings folklivsskildring sålunda får
kan man liksom avläsa hans radikalisering och frambrytande
opposition mot Karlstadssocieteten. Redan tidigt uppfattade han sig
visserligen som den »trasige moraliske vagabonden A gust Kallsonn»,
1 Frödingsstudier, Sthlm 1920, s. 98 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
