Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psykoanalys och litteraturforskning. Av Sten Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Psykoanalys och litteraturforskning
245
«det o. s. v. Psykoanalysen måste ge inte bära en viktig, utan den
enda och uttömmande förklaringen av själslivet. Psykologien förvandlas
därmed till en förledande enkel och välordnad vetenskap. Men
själslivet låter sig aldrig restlöst inordnas i något som helst mekaniskt
schema; gjorde det det, vore det ej längre liv. Man känner igen
fenomenet från ärftlighetslärans barndom; när vissa romanförfattare av i
dag söka bygga upp levande människor av idel freudianska komplex,
blir resultatet alldeles detsamma som när Zola trodde sig få fram en
individ som den matematiska produkten av ärftlighet och
miljöinflytande.
leke minst måste givetvis denna kritik vidhållas, när det gäller
den vetenskapligt tillämpade psykoanalysen, t. ex. den psykoanalytiska
biografien eller litteraturtolkningen. Det är därför knappast vid någon
alltför opportun tidpunkt, som fil. lic. Toka Sandström utsänt det
hitintills enda större rent psykoanalytiska arbetet i svensk
litteraturhistoria — om man bortser från en Strindbergsanalys på tyska av
Karl Bachler — en bok om Ernst Ahlgren, betitlad En psykoanalytisk
kviimostudie. Av denna titel liksom även av själva framställningen
förefaller det som om det primära intresset hos författarinnan själv
snarare gällt skoldemonstrationen av Freud än det härtill för tillfället
valda föremålet. Samtidigt måste dock framhållas, att dr Sandströms
arbete i vissa avseenden är betydligt mera intelligent skrivet än de
flesta litterära psykoanalyser, och att åtskilliga av hennes observationer
röja en naturlig psykologisk skarpsynthet. Ehuru Ernst Ahlgrens
litterära verk blott i förbigående beröras, ges stundom värdefulla analyser
även av dessa, t. ex. av novellerna Falaska, Tvist och I kupén
(s. 25—28).
Töra Sandström är emellertid den första, som gjort per sonlig net en
och ej författarinnan Ernst Ahlgren till föremål för en specialundersökning.
Den tidigare Ernst Ahlgrens-forskningen har varit övervägande
litteraturhistoriskt inriktad; man har alltifrån Bööks grundläggande uppsatser
i ämnet behandlat Ernst Ahlgren främst som en »åttiotalets genius»
och som »une heroine d’Ibsen» — den benämning fransmannen Chr.
Schefer gav henne. Nu är det ju intet tvivel om att hennes dagböcker
och brev väga vida tyngre än hennes realistiska berättarkonst, och det
är därför med självfallet intresse man tar del av en utförlig rent
psykologisk analys av dessa. Dr Sandströms genomgång och diskussion av
materialet är också så utförlig, att den måste beaktas även av dem
som i första hand söka kunskap om studiens föremål oavsett den
psykoanalytiska demonstrationen. Bokens ibland förbryllande förening av
kritisk dokumentgranskning och dogmatisk psykoanalys ger den ett
visst principiellt intresse.
Den i många avseenden unika psykologiska självanalys, som Ernst
Ahlgren verkställt i sina efterlämnade papper, föregriper ju i själva
verket direkt den moderna själsforskningens synsätt, även utan att
begagna dess terminologi. Den beskrivning hon ger av sitt förhållande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
