Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psykoanalys och litteraturforskning. Av Sten Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 Sten Linder
till fadern under barndomen, av hur dennes kvinnoförakt (jämte modern»
despotiska uppfostran) grundlagt den kvinnliga mindervärdighetskänsla,
som hon kallade sin »sjuka punkt », lånar sig utan minsta tillägg eller
uttolkning till en illustration av den adlerska individualpsykologien.
Töra Sandström, som är en bekännelsetrogen anhängare av Freud och
alltså ser sexualhamningen, ej mindervärdighetskänslan som det
primära, lägger dock ej huvudvikten vid denna av Ernst Ahlgren själv
markerade »adlerska» synpunkt på hennes utveckling. Det alltför starka,
tidiga tryck, som av bägge föräldrarna utövats på barnet, förmenas
här i första rummet ha gett upphov till den nevrotiska
felinriktning, som Freud kallar narcism, och som yppar sig i en för
framtiden bestående oförmåga att älska och hängiva sig åt andra, medan
libidon — för att fortsätta med Freuds terminologi — i stället
inriktar sig på det egna jaget eller dess fantasiprojektioner. Töra
Sandström finner »pregnanta uttryck för narcism» i Ernst Ahlgrens ständigt
upprepade klagan Över att aldrig ha hittat sin mänskliga motsvarighet,
en människa — eller kanske snarast en man — som var lik henne
själv, och som hon därför kunde skänka sin fulla hängivenhet.
Oförmågan att älska skulle i Ernst Ahlgrens fall enligt dr
Sandström även gälla i erotisk och sexuell mening. Det enda för henne
acceptabla förhållandet till en man skulle vara en platonisk, intellektuell
gemenskap, sådan hon sökte att realisera den i vänskapsförhållandet
till »litteraturkamraten» Axel Lundegård eller vad hon själv kallade
»vänskapserotiken» i förhållandet till Quillfeldt och Georg Brandes.
Man skulle ju kunna söka en motivering till hennes obestridligen
framträdande erotiska skygghet både i hennes uppfostran och
moralprinciper, i hennes äktenskapliga erfarenheter, som hon berättat om i
Pengar, och i hennes av fadern grundlagda fruktan för kvinnoföraktet,
som hon i ett även av dr Sandström (s. 89) citerat brevuttalande
ansåg oundvikligen drabba kvinnan i en fri kärleksförbindelse. Töra
Sandström hävdar emellertid, att Ernst Ahlgren »i sin sexualutveckling
icke nått fram till genitalisering» och följaktligen även i ett mindre
omaka äktenskap skulle ha lidit av samma hämning — en sats som
dock givetvis är obevisbar. Även i 21-åringens ödesdigra giftermål
med den 28 år äldre änklingen ser författarinnan därför en »flykt
undan kärleken».
Att en direkt växelverkan kan förefinnas mellan den konstnärliga
skapardriften och det erotiska driftlivet, är ju en åsikt, som omfattas
även av en mot psykoanalysen så avvisande psykolog som Gadelius
(i hans arbete Skapande fantasi och sjuka skalder); den frivilligt eller
ofrivilligt hämmade kärleksdriften kan i stället skaffa sig utlopp i den
sublimerade formen av konstnärlig inspiration. Töra Sandström finner
påfallande uttryck för vad psykoanalysen kallar sublimeringsprocessen
i Ernst Ahlgrens uttalanden om sitt förhållande till det litterära
arbete, som hon fullt medvetet gjorde till sitt livs egentliga innehåll och
kallelse, t. ex. i hennes dagboksutbrott strax efter den första
bekantskapen med Georg Brandes:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
