Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska romantikens religiösa utveckling •9
öfver det vederstyggliga skrymteriet, som är uslare än sjelfva den
fräcka lasten, i hans försakelser, i hans höga läror igenkände jag
det gudomliga i menniskosonen, och gudasonen i det menskligt
gudomliga.» Härmed hade Hedborn kommit in i kristendomens
förgårdar, från vilka han snart skulle vandra in i själva
helgedomen. Han avslutar sin skildring av sin ungdomsutveckling med
följande förklaring: »Sådan var min begynnelse till en förnyad,
och småningom fullkomligare, tro på Cliristendoniens sanningar.»1
Han omnämner därefter, att han blev präst, och han omtalar, hur
lycklig han kände sig, när han »sammansatte sina första
predikningar». Livets prövningar tvingade honom sedan allt djupare in
i religionens värld. »Under en mängd af år, förflutna under
lidande, sysselsatte jag mig med det himmelska, troget och träget»2;
han hämtade kraft och hugsvalelse ur det svenska fromhetslivets
klassiska urkunder; bibeln, den gamla svenska psalmboken,
Kolmo-dins Dufvoröst och Thomas a Kempis lågo denna tid alltid
uppslagna på hans bord.3 Ur hans bittra livserfarenheter och hans
intensiva religiösa studier sprungo hans psalmer fram, som genom
sin »kring Kristi person och verk kretsande fromhet» och genom
»det bibeUiistorisM mättade språket»4 kommo att på ett avgörande
sätt bidraga till tidens religiösa och hymnologiska nyorientering.
Hedborns barndomstro, den kristna religionen, hade nu erövrat hela
hans väsen och gjort honom till sitt verktyg.
På samma sätt som för Hedborn utgjorde också för Atterbom
barndomsminnena liksom ett religiöst försäkringsbrev under
ungdomsårens brytningar. Även han förlorade med blödande hjärta
sin barndomstro, när han under sina studieår kom under inflytande
av den härskande upplysningskulturen, men återfördes genom
barndomsminnenas makt till den kristna religionen. Denna religiösa
kris reflekteras, såsom Ruben G:son Berg visat, bl. a. i breven från
släkten till den unge filosofie studeranden; morbrodern kyrkoherden
Per Kernell ger i ett brev av den 26 augusti 1806 uttryck åt sin djupa
smärta över sin systersons förvillelser och hans därav betingade
melankoli:
Nej, min vän, jag gråter när jag skrifver detta, mitt hjerta blöder
vid den tanken att Du saknar den bästa trösten i alla vidrigheter, den
1 A. a., s. 47 ff. 2 A. a., s. 67.
3 Atterbom: Minnesteckningar ocli tal, II, s. 148.
* E. Liedgren: Vox Angelica, 1917, s. 196, 170.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
