Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
it;
Jacob Kulling
I ännu mer prononcerad form mötte Hedborn samma mentalitet
hos de förnäma familjer, hos vilka han vistades som informator;
ocli ehuru han »sjelf var smittad af tidens ande», kunde han inte
utan liarm och stillsam opposition finna sig i förhållandena.1 Hans
själ »var ej i harmoni med natur och skickelse»; han greps av en
allt djupare »ledsnad vid verlden och det närvarande lifvet». »Ett
dystert lynne» överföll honom. Han började nu emellertid allt
bättre inse orsaken till sin melankoliska sinnesstämning.
Mitt sinnelag var för känsligt, att följa tidens ström. Min ande
fordrade en ädlare näring, än den blott jordiska. Jag tyckte, att min
själ äfven borde hafva en själ, en helig och fast tro på det
Gudomliga, hvarförutan lion hade föga företräde för den vanskliga
kroppshyddan. Jag var danad med religions-känsla; ty intet annat, än
dennas frånvaro, gjorde mig oense med verlden och mig sjelf.
Hedborn gjorde också länge ivriga — ehuru fåfänga — försök att
återvinna sin barndoms religiösa förvissning:
Jag ville kalla henne tillbaka genom den öfvertygelse, jag sökte i
alla böcker, som handlade om Gud och menniskosjälens odödlighet.
Men min önskan blef alltför ringa tillfridsställd. De
bevisningsgrunder jag uppfattade, stodo på svaga fötter; och det föreföll mig, som
hvarje författare i denna väg hade ådagalagt endast ett bemödande
att komma till visshet, hvilken han sjelf ej ägde. Jag vågade ej yppa
mina tänkesätt i detta afseende för någon; ty man är vanligen lika
rädd om hemligheten af sitt tvifvel, som om sin verkliga religiositet.
Gerna lyssnade jag till samtal i detta ämne, och kände en benägenhet
att förena mig med religions-försvararen; naturlig följd af mitt behof.
Hedborn vart nu emellertid alltmer medveten om Guds närvaro i
naturen och människolivet och fördes därigenom så småningom
fram till gudsordet:
Med förtjusning läste jag Davids sånger, som utgöra sköna
naturmålningar, besjälade af vördnaden för naturens höga Upphof med alla dess
fullkomligheter. Jag läste Jesu milda Evangelium; och såg, att han
ville bilda ett himmelrike af lyckliga menniskor med klara begrepp
om Gud och med kärlek till honom i sina hjertan, samt med
förtroende till Menniskosonen eller Gudasonen, —- hvilket som helst man
ville kalla den ädle, som brann af begär att upplyfta sitt slägte öfver
tid och förgängelse.
Nu började det äntligen klarna i hans själ. »I hans persons rena
vandel, i hans nit om medmenniskors väl, i lians djupa förtrytelse
1 Hebborx: a. a., s. 42 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
