Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska romantikens religiösa utveckling
•21
Man säge ej, att det är ett brott af Reflexionen, denna
oemotståndliga böjelse att utforska Allt, att med tankan genomwandra Sig,
Himmel och Afgrund. Denna böjelse, och de försök som på den vägen
blifwit gjorda, bewisa mer än någonting annat den menskliga
naturens sublima bestämmelse.1
Och han förkunnar med iver och kraft människans plikt,
att i distinkta begrepp utbilda det ömsom mer, ömsom mindre
tydligt anade sammanhanget af sina föreställningar, och i en
sjelfgif-wen förnufts-insigt tillegna sig betydelsen af alla ämnen för
mensklig föreställning, ända till gränsen af det Obegripliga sjelft, hwarom
hon åtminstone will utröna hwar det börjar.2
För denna alla tillvarons mysterier uppenbarande tanke får
för Atterbom intet stå i vägen, den måste vara suveränt fri:
Tidehwarwet har syndat genom Reflexion: det kan, just derföre,
blott genom Reflexion räddas. Att tro saken kunna hjelpas
dermed, att man sätter någon yttre auktoritet i wägen för tankans
frihet — — — det är en orimlighet. Förhållandet är i grunden
detsamma, antingen man kallar denna yttre auktoritet Påfwe, Monark,
Bibel eller Moralkänsla.8
Och han dekreterar:
Är Bibelns majestät högre än någon Påfwes, någon Monarks, något
Systems — wäl! så måste denna gudomlighet äfwen genom
begreppet kunna inses. Är den såkallade Moralkänslan det enda wissa,
hwarwid menniskan har att hålla sig i lifwet och döden — wäl! så
måste det ändock distinkt för pröfningen och omdömet wisas, att
ingen annan wisshet är tillgänglig. Sedan man lemnat barndomens
oskuld, höfwes det blott dumhufwuden och slafwar, att tro på hwad
man inbillar sig wara obegripligt, eller att förtiga hwad man
möjligt-wis menar sig kunna förstå.4
Det är självmedvetna och stolta, för mången troende kristen
säkerligen blasfemiska ord: allt måste kunna legitimera sig inför det
gudomliga förnuftets domstol, allt, också bibel och tro; en tro;
som man inte kunde filosofiskt förklara och som icke innebar ett
begripande och ett tillförlitligt vetande var för en
förnuftsfilosofiens bekännare intet annat än »widskepelse». »Hwad wore wäl
Christi werk annat», frågar Atterbom också på ett annat ställe,
»än blott — stiftandet af en ny mythologi, mera öfwerensstäm-
1 A. a,, 1817, sp. 111. 2 A. a., 1816, sp. 180 f. s A. a,, 1817,
sp. 111. 4 A. a., sp. 111 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
